På Klassisk Mark

Jag svängde höger inne i ett bostadsområde i utkanten av Linköping, längst ned på gatan satt han, Robin. Jag stannade bilen, öppnade dörren och det första jag hör honom säga är – du är två minuter sen, med ett leende.
Vi hälsade och kastade sedan in hans fiskeprylar i bilen och så körde vi mot affären för att inhandla förnödenheter för dagen och bröd.

Bilen styrde jag sedan bort från Linköping och ut mot den östgötska slätten för jag och Robin var på väg för att besöka Svartån, detta klassiska storfiskevatten!
Vi pratade om ån, färnor, platser och mycket annat medan jag körde bilen efter Robins instruktioner och ett tag senare var vi framme.

Vi packade ur grejerna ur bilen, snörade på oss kängorna och började sen gå. – Nu är vi vid heliga vatten sade Robin med en stor aktsamhet i rösten. Jag själv stannade upp en kort stund och tog ett djupt andetag, andades in atmosfären och känslan.
Äntligen var jag på klassisk mark tänkte jag innan vi började vandra mot dagens första plats!

Väl framme berättade Robin lite om platsen och var färnorna kunde tänkas stå då han är en van besökare vid ån.
Jag valde en plats i närheten av ett träd. När jag hade tacklat upp mina spön och satt upp stolen svingade jag ut min livs första brödbit i ån. Den landade precis intill kanten av trädet och det kändes helt magiskt! Det andra tacklet hamnade lite mer i mitten av ån där strömmen var något starkare för att se om någon färna kunde finna intresse för min brödbit där.

svartån_2

Jag tog av mig tjocktröjan då solen hade börjat värma gott, vädret var riktigt härligt med svag vind och en stigande värme. Det kändes som det kunde bli en riktigt bra och intressant dag!
I åkanten simmade det stora stim av småfisk men mina brödbitar fick vara i fred.

Efter knappt tjugo minuter fick jag en liten indikation på ena spöt, jag var snabbt framme med handen vid spöt. Men tyvärr hände det inget mer och efter cirka trettio minuter vevade vi upp och förflyttade oss.

ån ändrade karaktär när vi kommer fram till nästa plats, den såg riktigt het ut. Här luktade det färna!
Jag placerade en brödbit precis intill strömkanten och det dröjde inte allt för länge innan jag fick indikation att det var fisk på platsen. Efter en del pet och ett omkast fick jag en bättre bugning på spöt och jag krokade!
Fast fisk, den stångade på och bjöd på en underbar fight i en helt fantastisk miljö!
Och tillslut kunde jag omsluta håven på min livs första färna från Svartån.
Vilken glädje och lycka!

Vi tog några snabba bilder på den innan den fick simma tillbaks.
En riktigt fin färna som kanske vägde runt 1,5 – 1,7 kilo. En grov fisk med framtiden för sig.

svartån_1

Jag betade på ännu en brödbit och svingade ut, jag tog fram min termos och hällde upp en rykande kopp kaffe och bara njöt där jag satt i T-shirt bredvid denna klassiska å. Jag log för mig själv och tänkte att det kan nog inte bli så mycket bättre än så här.
Runt mig hördes fågelkvitter, en kungsfiskare flög förbi och uppströms såg jag ett par svanar. Det var fullt med liv i och omkring ån, bakom mig prasslade det till och jag såg en hare som tittade konstigt på mig, den funderade nog på vad jag var för lustigkurre innan den hoppade iväg.

När det gått kanske tio minuter fick jag återigen ett par bättre pet, handen vilade snabbt på spöt och jag var redo. Men det blev bara några småpet och när jag valde att kroka så missade jag såklart…
Robin hade gått en bit nedströms och lyckades lura en mindre färna men tyvärr tappade han senare en stark rackare… Sånt är livet!

Vi gjorde ännu en förflyttning, återigen ändrades karaktären på ån, vilket ställe det här är tänkte jag!
Vi gick rakt ut i vassen och kom tillslut till åkanten. Platsen såg inte ut att vara så inbjudande tänkte jag när jag började beta på en brödbit. Men det tog inte många minuter innan Robin lyckades få ett dubbelhugg!
Han lyckades landa båda men då kroken satt lite dåligt på den ena valde vi att snabbt släppa tillbaka båda och skippa fotograferingen.
Jag fick sedan en liten förklaring kring platsen och ganska snart hade även jag fisk på kroken! Tyvärr inte en färna utan en mört…

Vädret ändrades snabbt, mörka moln drog in, temperaturen sjönk och vinden ökade. Efter kanske trettio minuter kom också dagens första regndroppar… SMHI hade lyckats igen tänkte jag!
Jag är lätt besatt av att kolla väder och vind innan jag ska fiska, så jag hade full koll på vad de hade lovat och varken regn, blåst eller moln stämde in!
Jag plockade fram mobilen och jodå mycket riktigt så hade de ändrat sig den senaste timmen… Förr kunde folk bestämma vädret från en fisk tänkte jag och idag uppdaterar de efter vädret har kommit för då har de väl aldrig fel… hopplöst!
(Förlåt för min bitterhet)

Vi valde att bryta och gå tillbaks till bilen för att förflytta oss till en annan del av ån.
Väl framme så lagade vill till några hamburgare i en gammal lada som skyddade oss mot regn och blåst. Det smakade riktigt gott med varm mat och en kall folköl!

svartån_3

Med ny energi och lite mer kläder på oss då temperaturen hade sjunkit rejält begav vi oss av mot nya platser.
Klockan hade hunnit bli halv sju på kvällen när vi började fiska av dagens sista sträcka.

En lugn och fin plats där det luktade storfärna!
Hela sträckan vi skulle fiska luktade faktiskt stor fisk, den ingav den där känslan att det här är helt rätt!
Robin svingade ut sina tackel och var taggad även fast vädret fortfarande var tråkigt…

Färna mete-2

Vi nötte på, vi provade olika beten och olika platser för att försöka lura en bättre färna, men tyvärr blev det inget mer.
Så när klockan hade hunnit blir närmare halv tolv valde vi att gå tillbaks till bilen och avsluta fiskepasset.
Jag skjutsade hem Robin, vi tackade och bestämde att vi gör om det här i framtiden!
Sen satte jag mig i bilen för att köra några mil till min sovplats för natten.

Jag hann reflektera en del i bilen hem och insåg att även fast det inte riktigt blev så bra som vi hade hoppats på så var jag ändå otroligt nöjd med mitt besök på denna klassiska plats – denna magiska å. Jag förstår varför Robin och Mikael som driver Instagram kontot heliga vatten just kallar vattnet för det, heliga vatten!
Jag längtar redan till dagen då jag kan besöka ån igen och få andas in atmosfären, känslan och magin som denna klassiska plats har och förhoppningsvis kan jag en dag också få beskåda och en kort stund hålla i en av åns större färnor!

/Christian

Annonser

One thought on “På Klassisk Mark

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s