En artikel om Aspen

Vi på Swedish Anglers vill självklart ge er besökare på sidan intressant läsning med inriktning på i första hand mete. Men vi vill även ge er bra och informativ läsning inom fiskevård. För utan den finns det en risk att flera av våra arter riskerar att tillslut bli utrotade.
Aspen är en art som återfinns som rödlistad och det finns faktiskt inte så mycket information att finna om den. Så vi bestämde oss för att kontakta Sportfiskarna för att höra med dem om de skulle vilja ge oss lite mer information. 
Vi kom i kontakt med Rickard Gustafsson som är ansvarig när det kommer till Aspen hos Sportfiskarna. Han tyckte att Swedish Anglers koncept lät bra och svarade snabbt ja till att skriva ihop en artikel om Aspen och Sportfiskarnas arbete för arten. 
Så nu är det dags att låta Rickard ta över ordet.

Aspen

Aspen, Aspius aspius är en storväxt fiskart som tillhör familjen karpfiskar (Cyprinidae). I Sverige blir den normalt 60–75 cm lång och väger 2–5 kg. Arten kan dock bli betydligt större, det svenska rekordet lyder 8,030 kg och 90 cm och fångades i Mälaren 2013.

Det främsta kännetecknet för arten är den stora munnen med ett distinkt underbett samt de spetsiga fenorna. Kroppsformen är långsträckt och kraftig. Sett ovanifrån är ryggen märkbart bred. Till skillnad mot andra karpfiskar är arten en utpräglad rovfisk. Trots detta saknar den tänder. Yngre individer av arten är mer kontrastrik med mörk rygg och silverblanka längs sidorna, medan äldre fiskar är genomgående mörkt skiffergrå. Den stora stjärtfenan är kraftig och djupt inskuren (liknar ett V) med spetsiga ändar. Stjärt- och ryggfena är mörkt blågrå medan bröst-, buk- och analfenor skiftar svagt i rött. Den röda färgen intensifieras i samband med lek. Vid leken får hanen markanta så kallade lekvårtor på huvudet och främre delen av kroppen (Curry-Lindahl 1985).

IMG_7254
Figur 1. En ca 5 kg tung asphona från Taxingeån utanför Nykvarn. Foto: Lars Fränstam.

Arten kan förväxlas med id (Leuciscus idus) eller färna (Squalius cephalus), dessa arter är dock avsevärt mycket mindre och har helt andra karaktärer.

Utbredning

Arten förekommer i stora delar av Europa samt angränsande delar av Asien. I svenska vatten är utbredningen begränsad och starkt bunden till några specifika områden: Mälardalen (b.la. Mälaren, Hjälmaren och Fyrisån), Vänern inklusive Göta älv, Motala ströms vattensystem (b.la. Roxen och Svartån), Emån och Dalälven.

Ekologi och levnadssätt

Aspen är en potamodrom art, vilket innebär att den lever hela sitt liv i sötvatten. Enstaka individer har dock observerats längs kusten i Östersjöns bräckta vatten. Arten är mycket vandringsbenägen och kan röra sig mycket långa sträckor. Märkningsstudier (pejling av fisk märkt med radiosändare) i floden Elbe har visat att en enskild individ kan röra sig mer än 100 km under ett år. Den längsta vandring som noterades vid studien var 166 km (Fredrich 2003). Förflyttningen kan ske mycket snabbt. En av de märkta individerna simmade 3 km på ca 25 minuter (Fredrich 2003).

Könsmognaden sker vid relativt sen ålder, 8–10 år. Leken sker under april-maj när temperaturen når ca 6–8 °C. Lekområden utgörs av strömsatta sten- och grusbottnar i rinnande vattendrag på 0,5–2 m djup. Den klibbiga rommen fäst mot stenar och andra strukturer (Figur 2). Ynglen kläcks och växer upp i det tillrinnande vattendraget eller i nedströmsliggande sjö. Märkningsstudier genomförda i Oxundaån, Uppland tyder på att arten har ett så kallat homing-beteende, d.v.s. att den återvänder till samma plats år efter år för att leka, precis som hos laxfiskar och gädda.

Lekvandringen sker i regel uppströms men även nedströmsvandring är observerad i vissa vattendrag (Stångån, Östergötland och Oxundaån, Uppland). Lek antas även ske på strömsatta grund och sund i Vänern, Hjälmaren och Mälaren (Nilsson 1996, Schröder 2004).

Asp_2
Figur 2. Leken sker över strömsatta stenbottnar, den klibbiga rommen fäster mot stenar och andra strukturer tills den kläcks. Foto: Rickard Gustafsson.

I sjöarna har aspen ett pelagiskt levnadssätt, dvs. de födosöker och uppehåller sig i den fria vattenmassan. Födovalet varierar under artens livscykel. De nykläckta ynglen livnär sig på djurplankton för att sedan övergå mer och mer till kräftdjur för att slutligen livnära sig på fisk. Stimlevande fisk som nors, löja och mört utgör den huvudsakliga födan.

Hotbild och Åtgärdsprogram

Asp är en nationellt rödlistad art och bedöms som Nära hotad (NT) enligt den senaste rödlistan. Arten omfattas av EU:s art- och habitatdirektiv, vilket innebär att Sverige som medlemsland har en skyldighet att peka ur särskilda skyddsområden, s.k. Natura 2000-områden, för bevarande av arten och dess livsmiljö. Detta innebär att Sverige är skyldiga att aktivt arbeta för att motverka exploatering som innebär att arten inte uppnår gynnsam bevarandestatus.

Ett åtgärdsprogram (2016–2021) är framtaget för arten med syfte att bevara arten och dess levnadsmiljöer. Den långsiktiga målsättningen med åtgärdsprogrammet är populationen i landet ska utvecklas positivt de kommande 30 åren. Det innebär att bestånden i Mälaren, Hjälmaren, Vänern med angränsande vatten ytterligare förstärks samt att de mindre, isolerade bestånden ökar och stabiliseras till en livskraftig nivå.

Det är förbjudet att fiska efter asp fr.o.m. 1 april t.o.m. 31 maj i alla till Vänern, Mälaren och Hjälmaren tillrinnande vatten upp till det första definitiva vandringshindret. Förbudet trädde i kraft år 2001.

Fiskevårdsåtgärder

Många av våra rinnande vattendrag är kraftigt påverkade av människan. Rätningar och rensningar har förstört aspens och andra fiskarters lek- och uppväxtmiljöer. Vandringshinder gör att viktiga lekmiljöer inte är tillgängliga eller uppdämda. Vattenkraften har också en stor negativ inverkan på aspbestånden genom att dämma upp och reglera vattendraget på ett onaturligt sätt.

Idag sker ett omfattande fiske- och naturvårdsarbete runtom i Sverige. Ofta är åtgärderna kopplade till specifika fiskarter men medför nytta även för andra fiskarter och andra vattenlevande organismer. Det kommer krävas omfattande åtgärder för att förbättra de svenska vattenmiljöerna och uppnå de mål som finns uppsatta för våra vattenförekomster.

Prioriterade åtgärder för asp är framförallt att skapa fria vandringsvägar, bottenbättrande åtgärder genom biotopvård, anpassad vattenreglering av vattenkraft samt reglering av fisket. Nedan presenteras respektive åtgärd lite kortfattat.

Fria vandringsvägar

Att åtgärda ett vandringshinder kan vara en mycket enkelt och billig insats eller kosta många miljoner och behöver prövas i mark- och miljödomstolen. Oavsett om det handlar om att skapa en fiskväg förbi ett hinder eller att riva ut det krävs någon form av tillstånd eller anmälan. I princip alla åtgärder i vatten kräver en anmälan om vattenverksamhet som prövas hos berörd länsstyrelse. Det är dessa prövningar i kombination med förprojekteringen som i regel är det mest tidskrävande. Själva genomförandet av åtgärden tar i regel inte speciellt lång tid. Att samordna markägare, andra berörda, myndigheter och kommuner är en naturlig del av förprojekteringen och dessutom en grundförutsättning för själva genomförandet.

trösklat dämme
Figur 3. Principskiss för åtgärdande av vandringshinder genom tröskling.

Mindre vandringshinder kan i regel åtgärdas genom tröskling, vilket innebär att bottennivån höjs nedströms hindret och möjliggör fiskvandring (Figur 3). Vid Vånsjöbro i Örsundaån genomförde Sportfiskarna åtgärder för att skapa fria vandringsvägar för asp 2013 genom att tröskla en gammal kvarndamm enligt ovan beskriven metodik (Figur 4). Tillförsel av stenmaterial nedströms hindret gör att fisk kan passera obehindrat.

Asp_5
Figur 4. Vid Vånsjöbro i Örsundaån åtgärdade Sportfiskarna ett vandringshinder genom tröskling. Foto: Rickard Gustafsson.

Utrivning av ett vandringshinder är alltid prioriterat då det innebär att vattendragets ekologi återställs och fisk kan passera obehindrat. En utrivning bidrar också till en minskad sedimentation, ökad variation, biologisk mångfald och återskapande av lämpliga lek- och uppväxtområden för fisk.

En kompromiss till utrivning är att skapa en fiskväg förbi hindret. Kortfattat är en fiskväg en trösklad passage (fallhöjden fördelas ut genom fiskvägen) som skapas igenom (inlöp) eller vid sidan av ett vandringshinder (omlöp). Fiskvägar kan utformas på flera olika sätt. Tekniska fiskvägar, så kallade slitsrännor (Figur 5), gjuts i betong medan andra skapas med hjälp av naturligt material för att efterlikna en bäck. Det går även att skapa så kallade ”rock-ramps” vilket innebär att en ränna med betong gjuts som sedan trösklas med hjälp av natursten.

Asp_1
Figur 5. Fiskvägen vid Islandsfallet i Fyrisån, Uppsala är ett exempel på en teknisk fiskväg där asp tar sig vidare uppströms via en slitsränna. Foto: Rickard Gustafsson.

Hur väl en fiskväg fungerar styrs framförallt var fiskvägens utlopp är placerad (alltså där fisken ska hitta in för att simma uppströms). Om fiskvägens utlopp är placerad långt ifrån huvudflödet, som lockar fisken, kommer fiskarna ha svårt att hitta in i den. Fiskvägen vid Islandsfallet, centrala Uppsala, är väl konstruerad och fiskarna hittar utan problem vidare uppströms genom fiskvägen. Lutningen på fiskvägen är också helt avgörande. En lutning på mellan 2–5 % är att eftersträva för att alla fiskarter ska kunna passera obehindrat.

Bottenförbättrande åtgärder genom biotopvård

En mycket enkel och effektiv åtgärd i våra rinnande vatten är bottenförbättrande åtgärder genom biotopvård. Genom att återföra strukturer i form av stenar och död ved i vattnet återskapas ett vattendrags bottenstrukturer och lämpliga lek- och uppväxtområden för fisk uppstår. Inte minst aspen gynnas av denna typ av åtgärder då de är beroende av sten och andra strukturer för att lyckas med leken.

Asp_3
Figur 6. Bottenförbättrande åtgärder genom tillförsel av sten är en mycket enkel och kostnadseffektiv fiskevårdsåtgärd. Stenarna skapar gömställen och uppehållsplatser för fisk och utgör viktigt leksubstrat för många fiskarter. Här är ett exempel på en sträcka från Örsundaån där aspen vandrar upp för att leka. Foto: Rickard Gustafsson.

Till sommaren 2017 planerar Sportfiskarna flera biotopvårdande åtgärder med fokus på asp, bland annat i Taxingeån, Nykvarn och Forsån, Julita.

Miljöanpassad reglering av vattenkraftverk

Många av våra större vattendrag är reglerade. Vattenkraften är utbredd och har en stor negativ inverkan på de akvatiska miljöerna både uppströms och nedströms. Stora sträckor uppströms däms upp och liknar mer sjöar än rinnande vattendrag. Nedströms skapas en oregelbunden och onaturlig flödesregim som missgynnar alla vattenlevande organismer. Viktiga lekområden för fisk riskerar att bli torrlagda under perioder eller sköljas bort i samband med att vatten släpps på. För att minska denna påverkan krävs en mer anpassad reglering av vattenkraften i Sverige med en naturligare flödesregim.

Information och kunskapsspridning samt reglering av fisket

Med nästan 2 miljoner utövare så är sportfisket ett av de största friluftsintressena i landet. Med många utövare krävs också ett större hänsynstagande. Att nå ut med information är viktigare än någonsin, inte minst på olika språk och till alla åldersgrupper. Det är dessutom en mycket viktig pusselbit för ett hållbart fiske. Upprättande av fiskefria områden eller fredningstider samt införande av maxi- och minimått är viktiga åtgärder som gynnar såväl fisken som sportfisket, oavsett art. Om vi missgynnar våra fiskbestånd försämras också vårat fiske, glöm inte det och respektera därför regelverket och skapa dig kunskap rörande olika fiskarter. Den biologiska grunden är minst lika viktigt som att ha kunskap om hur du ska fånga en fisk.

Asp_4
Figur 7. Information- och kunskapsspridning är mycket viktigt.  Vare sig det rör sig informativa skyltar som vid Vånsjöbro eller organiserade guidningar så är det en viktig pusselbit för ett hållbart fiske. Foto: Rickard Gustafsson.

Vi på Swedish Anglers tackar Rickard Gustafsson för att du tog dig tid att skriva ihop den här artikeln! Är man Nyfiken på att veta mer, har frågor eller tips på potentiella åtgärder? Kontakta Sportfiskarnas närmsta kontor, www.sportfiskarna.se.

Referenser

Curry-Lindahl, K. 1985. Våra fiskar. Havs- och sötvattensfiskar i Norden och övriga Europa. P.A. Norstedt & Söners Förlag, Stockholm. s. 242–243.

Friedrich, F. 2003. Long-term investigations of migratory behaviour of asp (Aspius aspius L.) in the middle part of Elbe River, Germany. Journal of Applied Ichthyology 19: 294–302.

Nilsson, O.W. 1996. Några hotade fiskarter i Sverige. Information från Sötvattenslaboratoriet, Drottningholm (3).

Schröder, S. 2004. Aspens (Aspius aspius) lek och lekplatser i Hjälmaren och Mälaren. Examensarbete i biologi. SLU Umeå. 42 s.

Annonser

One thought on “En artikel om Aspen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s