12-Snabba Frågor till: Leif Krause

Leif Krause behöver egentligen ingen närmare presentation, han är en gigant inom det svenska sportfisket och en helt fenomenal storfiskjägare!
Han har tagit sig över den smått omöjliga gränsen 70 stycken registrerade storfiskar och är ensam i Sverige (än så länge) med att äga den svarta lagerkransnålen från Sportfiskarna.
Vi på Swedish Anglers lyfter på hatten och låter er nu ta del av Leifs svar som är riktigt bra! 

DSC00149

1. Vilken av dina “bästa” fiskar var svårast att fånga?
Spontant kommer jag att tänka på tre fiskar som jag fått jaga en längre tid efter. Den första är en av mina metefavoriter, färnan. Har lagt ner otaliga timmar i framförallt Emån och Svartån genom åren. Första 3an kom ganska smidigt, våren 2000 vilket var min första vår i Linköping under studietiden. Men att fånga en riktigt stor färna krävde mer än så. Ett par år senare bestämde jag mig att verkligen försöka fånga drömfärnan och satsningarna intensifierades. När Emå-färnan på 3,42 kg äntligen låg i håven hade jag fiskat 25-30 pass per vår dem sista vårarna. Har fortsatt fiska relativt mycket färna sedan dess och fångat några treor till, men ingen i närheten av den största.

Den andra fisken är vår folkkära västkustfisk, makrillen. Jag har försökt fånga fisken över 1,2 kg på alla möjliga platser och metoder. Minst en handfull över 1,1 kg hade jag lyckats skrapa ihop, men makrillen med stort F höll sig undan ända tills jag för två år sedan hittade rätt ute på Kummelbank (På köpet fick jag dessutom en fin taggmakrill samma dag).

Den tredje fisken är håkäringen. Trots i sammanhanget relativt många djuphavsfisketurer har ingen håkäring fångats på båten under turerna jag varit med på. Förra året fick jag chansen då en rejält stor fisk nappade på över 400 meters djup, men tackade för sig. I år, som var ett mycket bra år med mycket håkäring på 10-gradaren, lyckades det till slut hela vägen. Den fisken var dock av betydligt beskedligare format än fjolårets tappade, men i vart fall en landad håkäring.

2. Vem är/var din förebild inom det svenska metet/sportfisket?
Arne Broman och Kaj Jonsson är legendariska helt enkelt. När en annan började få upp intresset rejält för specimenfisket var Jörgen Larsson redan en garvad storfiskare, som dessutom skrev mycket om sitt fiske i FJ på den tiden. Det inspirerade mig och säkert många fler på den tiden. Idag håller jag framgångsrika fiskare som kan dela med sig av sina erfarenheter högt. Ett lysande exempel är Håkan Wing / Confidencegänget som förutom att varit pionjärer på bland annat djuphavsfisket alltid delat med sig av sina erfarenheter på ett mycket generöst sätt så att alla övriga också ska få möjligheten till ett fint fiske. Det är en fin egenskap, som i kontrast till dagens ibland extrema hemlighetsmakeri, för fisket framåt. Sist men inte minst, skulle jag vilja lyfta fram alla eldsjälar som arbetar och verkligen engagerar sig i fiskevårdsfrågor, som gör allt för att vi ska få behålla (eller få tillbaka) starka friska fiskbestånd i våra vatten. En sådan eldsjäl i detta sammanhanget är Martin Falklind, och det finns många fler.

3. Drömmar har vi ju alla och oftast många, men vad är din dröm inom metet/fisket i Sverige? Motivera
Är det att fånga en specifik art över en viss vikt? Besöka ett visst vatten?
Det största som hänt i svenskt fiske under min livstid är att vi åter har fått uppleva talrik närvaro av blåfenad tonfisk i våra västkustvatten. Drömmen vore att beståndet som besöker våra vatten kan tryggas och bli så stabilt att ett hållbart C&R-fiske kan tillämpas. Senast detta var möjligt var första halvan av 60-talet, och det finns faktiskt en strimma av hopp om situationen förvaltas rätt.

4. Förutom fiske, vad har du för hobbies?
Självklart mina barn, men pratar vi om hobbies i ordets rätta bemärkelse så gillar jag att hålla igång på olika sätt. Innebandy på korpnivå har jag spelat ganska många år, några år har vi kört korpserie i fotboll också, eller squash för nöjes skull till exempel. Har provat på landsvägscyckling sista året med en Vätternrundan i bagaget. Eller varför inte åka skidor (utför), det är roligt också.

Braxen7060

5. Om du kunde färdas bakåt i tiden, vilket vatten skulle du fiska i och vilket år?Otaliga berättelser och fångstrapporter ger bilden av ett helt annorlunda hav för decennier sedan. Ett hav som sprudlade av liv, där det fanns gott om stora fiskar i kustnära vatten av dem flesta arter. En tid innan trålfisket ödelagt det mesta som ödeläggas kan. Låt säga året jag kom till världen, 1979, och få fiska med dagens kunskap, teknik och metoder. Jäklar, det hade varit skoj!

6. Vilken artikel i en fisketidning genom tiderna har gett dig mest gåshud?
Det finns en gammal Fiskejournalen som ligger på dasset hemma hos morsan (fortfarande). Delar av tidningen på den tiden var svartvit, men när superlaxarna i Östersjön var i toppform någonstans i mitten av 90-talet fanns en notis, med färgbild, på en kolossal lax om 36 kg+ som visas upp av två fiskare. Den är så overkligt stor och kraftig, den bilden har nog hjälpt till mentalt under många fisklösa timmar och dagar i Hanöbukten för att hålla modet och drömmen uppe.

7. Vilken är den största fisken du tappat vid någon av dina fiskeresor? (Störst som störst exemplar för en specifik art)
Under ett projektfiske i Emån fajtades jag med en rejält stor mal en natt. Fisken kom upp till båten, kompisen höll den i munnen med två händer för att dra in den i båten då den blev helvild. Kompisen tappade greppet och i samma ögonblick lossnar kroken. Under tiden har faktiskt en annan fisk nappat, och knäckt mitt andra spö på land. Spöt struntade jag i där och då, men fisken som sakta gled ner i åns mörka vatten igen skapade en enorm tomhet minns jag. Ganska kort därefter fångade en annan av projektdeltagarna en mal på 50+ alldeles i närheten som jag fick bevittna. Jag är övertygad om vilken fisk det var…  

Sen måste jag kanske nämna en fisk som var oss övermäktig alldeles nyligen också. Som de flesta säkert noterat har det pågått ett forskningsprojekt på västkusten för att fånga blåfenad tonfisk under september månad, för att märka fiskarna och ge forskarna värdefull information om deras levnadsvanor för att i förlängningen kunna skydda dessa majestätiska fiskar så bra som möjligt. Efter några dagars fiske krokar vi en fisk som är brutalt stark. Brutalt stark!
För att hålla nere tiden vi fajtar fisken så mycket som möjligt (för att kunna återutsätta den i bästa möjliga skick) turas vi om att ge allt vi har i säkert 6-8 omgångar vardera (tre man). Efter styvt ett par timmar har vi fisken för första gången vid båten, riktigt nära och flera gånger alldeles intill båten. Den ger sig av på nytt och ytterligare en timme senare är det dags igen. Två man drar i den 2,0 mm tjocka tafsen (400 lbs). Fisken blir vild igen, killarna håller emot varpå den tjocka tafsen går rakt av! Vi fångade senare tonfisk i storleksordningen 200-250 kg som var säkrad och klar under timmen. Den stora var det brutalaste jag någonsin varit med om.

DSC_4259

8. Vad är det mest pinsamma som hänt dig under en fiskeresa?
Kommer spontant att tänka på resan till Egypten för att fiska nilabborre tillsammans med två kollegor i mitten av 2000-talet. Vi ska byta flight, tror det var i Sharm El Sheikh. Ena kollegan, något tankspridd, går raka vägen till en papperskorg i andra änden av den lilla väntehallen för att göra sig av med en tom läskburk. Lugnet och tystnaden i rummet förvandlas på nolltid till ett herrans liv, nästan hätsk stämning. Det visar sig att kollegan råkat trampa på en eller flera bönemattor på vägen till papperskorgen…

9. Om du skulle få möjligheten att meta varsomhelst i världen i en vecka MEN du får enbart fiska efter en art den veckan. Vart skulle du åka och vilken art skulle det bli och varför?
Det hade varit häftigt att meta efter dem enormt stora ålarna som finns på Nya Zeeland. Dels att dem är så osannolikt stora för sin art, dels för att jag tror det är en naturupplevelse i absolut världsklass.

10. När ditt fiskeliv summeras, vilken låt väljer du som soundtrack?
Öppna landskap med Ulf Lundell.

11. Vilken fångst genom tiderna i Sverige skulle du velat ha bevittnat, och varför?
Olof Johanssons håbrand från Pater Noster 1977. Omöjligt eftersom jag inte var född då, men det är en av våra mest unika fångster i Sverige.

12. Tycker du att dessa så kallade supervatten som ofta innehåller långt större fiskar av specifik art än resten av landet är en tillgång, eller en förbannelse?
Det är väl på sätt och vis spännande att följa hur stora fiskar av olika arter kan bli. I Sverige når dem, ibland med onaturliga förutsättningar, en viss extrem vikt. Utomlands, med andra förutsättningar, blir dem ibland större ändå. Personligen kittlar dock tanken och drömmarna mest när man fiskar efter okända individer som kan nå riktigt stor storlek, helt enkelt för att det är roligare att kunna drömma sig bort om den där extrema fisken istället för att drömma om att bli fångstman X i ordningen att lyckas fånga sjöns eller dammens största individ (även om det också kan vara kul på sitt sätt). Det kan vara en gädda från stora vatten som Vättern, laxar i Östersjön (som exemplet med 36-kilosen ovan, tänk att få den på sportfiskeredskap!) eller fiskar i havet där individerna nästintill alltid är ofångade sedan tidigare. Eller stora fiskar från mindre vatten som inte är utforskade än, där individerna inte är kända. Men generellt lägger jag ingen värdering i det, alla ska ägna sig åt det fiske som tilltalar och passar dem bäst.   

Håkäring151cm_

Vi tackar Leif för svaren!

Annonser

2 thoughts on “12-Snabba Frågor till: Leif Krause

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s