SPECIMENFISKET I SVERIGE 1980:

DSC_0442

Ett nytt årtionde ser dagens ljus. Vad åttiotalet skulle komma att innebära för det svenska specimenmetet kunde man inte ens i sina vildaste fantasier drömma om. Om sjuttiotalet var oskuldens tid så kan man säga att åttiotalet var ett långt segertåg för metet. Men det hade sitt pris. Först på nittiotalet kom det brutala uppvaknandet och en ny generation metare fick som första uppgift att rätta till de fel man i all hast orsakat. Inte av illvilja, utan av ren okunskap. Man skall tänka på att synen på fiskhantering enligt den rådande tiden var i allmänhet god. Vitfisken fick ett värde och den respekt den alltid borde ha haft. De som drabbades hårdast var de stora exemplaren som nästan alltid avlivades för anmälan till tävlingar eller storfiskregistret. Tillit till de enskilda fiskarens goda moral och omdöme var lika bristfällig som till vågen som inhandlades på mackar och fiskebutiker, och fick följdaktligen inte användas om man ville ha sina ”reggor”. Men detta är en efterhandskonstruktion från min sida som inte alls var lika glasklar när det hela begav sig. Man gjorde så gott man kunde får man anta?

SPECIMENTÄVLINGEN:

Redan 1979 hade FJ lanserat specimentävlingen. Det första året blev något av ett testår som UFF kammade hem. Bröderna Kokk var bara några av profilerna som klubben vaskade fram genom åren. Inför tävlingen 1980 så var det helt andra förutsättningar som gällde. Fler lag, mer kunskap och ett större sug från nykläckta metare som var villiga att offra nästan vad som helst för att lyckas.

DSC_0438

Noterbart är att en braxen på 2700 gram var en mycket fin fisk på den tiden. Det skulle ta några år till innan slussportarna öppnades och den sjukaste braxracet i mannaminne tog sin början. 1980 var Hagbyåns, Hossmoåns och Härsjöns braxnar fortfarande lyckligt ovetande om vilket öde som skulle drabba dem.

Så kallade supervatten existerade inte ännu. Flera av de var redan funna, men man gick i fast övertygelse om att det skulle finnas fler någonstans och väntade. Specimenfiskarna började kring den här tiden att organisera sig i form av små klubbar här och där. Tillsammans kunde ett gäng metare söka av nyfunna vatten snabbare och effektivare. Man hade även insett mäskningens betydelse för ett lyckat mete. Antalet artiklar om beten och mäskning ökade lavinartat. Dels pga specimenmetet, men även för tävlingsmetet som verkade peaka samtidigt.

DSC_0435

Fiskepressen dominerades fortfarande av de ”gamla rävarna” som tiotalet år innan presenterat metet för svensken. Noterbart är att Arnes klassiska mustasch ännu inte tagit form.

Man började även blicka mot karpen. Några uttalade karpvatten fanns inte att tänka på. Inte för gemene man i varje fall. Men det fanns vatten här och där som innehöll karp. Inspirerade av läget i england så gjordes de första försöken runtomkring i landet. Boilies var inte att tänka på. Skulle man meta efter karp så användes det majs eller blodkorvsbullar. Suget var stort, men det skulle ta några år till innan de första större genombrotten skulle komma. Dock så fångades en och annan slumpkarp av rekordvikter här och där, runtomkring landet.

DSC_0439

Ett nytt rekord sattes slutligen från vombsjön. En karp på 13500 gram fångades som slumpfångst under braxenmete en majkväll. Landningen hade varit dramatisk där både huggkrok och mungrepp hade använts enligt rådande principer som kan vara svårare att förstå idag. Då man hade satt regler som mer eller mindre tvingade fångstmannen att avliva fisken om den skulle anmälas så gick den ett mörkt öde till mötes.

DSC_0443

Samma öde drabbade den karp som i augusti pressade upp rekordnoteringen till fantastiska 13920 gram. De två fångstmännen poserar dessutom med fisken hängande från ännu en huggkrok. Samma månad var man ytterst nära att spräcka sutarrekordet på 3300gram då en fisk på 3250 gram metades upp ur svartån. Fiskhanteringsbiten var under all kritik och något skulle snart vara tvunget att göras om man ville behålla sina finaste vatten intakta. Man kan vara hur kritisk som helst över rena avlivningsbilder idag, men det var det som gällde då. Som tur var så fanns det en liten ljusning i sikte..

DSC_0436

Om den klassiska mustaschen hjälpte eller inte när Arne Broman fångade en sarv med nya rekordvikten på 1185 låter jag vara osagt. Men det var såhär min generation lärde känna honom både i tidningar som på film. Oftast med parhästen Kaj Jonsson i släptåg. Men mer om Kaj vid senare tillfälle.

Martin Falklind som skulle komma att ta över rodret på Fiskejournalen florerade i sammanhang han varken förr eller senare har förknippats med då han knep en färna på 2690 gram. Ett svenskt rekord givetvis. I samma veva pressades harrekordet upp till nästan otroliga 2470 gram.

DSC_0440

Säg den lycka som varar. Arnes rekordsarv skulle kanske inte helt otippat inte leva över sommaren. En kille vid namn Peter Tollesson pressade upp vikten till 1190 gram. Flytande bröd vid Nordre älv blev sarvens fall.. Notera bakgrunden bakom Peter. Hur många fiskeklubbar stoltserar med en sådan majestätisk backdrop idag?

Det kändes som att vad som helst kunde inträffa när som helst. Sutarmetet låg i sin linda. Rudorna hade ingen attackerat på allvar och karpfisket låg ännu som en ritning vid de flestas middagsbord. Dock så hade Ronny Svenssons karp ett par år innan sått frön hos många. Seriösa satsningar var att vänta. Andra hade börjat blicka mot ålmetet som omgavs av en mystik som till viss grad ännu består. Men många av rekorden betecknades fortfarande som slumpfångster. Ett rekord som var resultatet av riktat fiske var mer eller mindre en sensation. Men tids nog så skulle man dit, på ett eller annat sätt..

DSC_0437

Ronny Svensson var redan 1980 ett namn på mångas läppar. 1978 hade han fångat en karp under riktat mete från en liten damm. Karpen på 10670 gram var en fisk som bevisade att det faktiskt gick att fånga en karp med sportfiskeutrustning i Sverige. Mer skulle följa i karpväg. Men det mest respektingivande av Ronnys fångster under året var ändå en sarv på 1240 gram. Med marginal tyngre än båda rekordsarvarna från 1980. Men då sarven inte vägdes på krönt våg så missades rekordet. Jag vet inte om sarven återutsattes eller om det fanns andra faktorer, men jag hoppas verkligen att den återutsattes. Var så fallet så skulle det förmodligen vara den första gången i sverige en rekordfisks fortsatta välmående gick före en rekordnotering..

afg

Ett annat begrepp som fiskejournalen tagit fram 1978 var årsboken. Tids nog skulle detta bli det enskilt mest intressanta fiskepublikationen för många metare. Här kunde man läsa om årets största fiskar. Komplett lista med bilder och kommentarer. Ett utmärkt sätt att få reda på nya vatten eller bara drömma sig bort en stund.  1980 års upplaga (nr 3) var inget undantag. Trots sin höga pris så var den i var mans ägo. Annars så kunde den lånas på diverse bibliotek runtomkring landet. Bara det en omöjlig tanke idag.

hs

En annan ”nyhet” var användningen av majs. Visst hade man fiskat med majs förr, men användingen av detta superbete var högst begränsat. Till en början så användes och ansåg majs vara ett bete för karpmete. Men användningen bredde ut sig till de andra arterna allt eftersom man märkte majsens effektivitet. En konstig tanke när man tänker på att majs i årtionden varit ett standardbete. Men år 1980 var detta högst relevant information. Så pass relevant att man skrev en femsidorsartikel om ämnet. Det hela frontades av Lennart Simmerfors som hade specimenvärldens ondaste mustasch, någonsin! Redan då visste man att gröna jättens majs var det man skulle lägga sina slantar på. Dock så kunde man öppna burken upp och ned vilket idag ses som en dödssynd.. Notera även omslaget till nummer 6 som måste vara en av de mest klassiska någonsin.

DSC_0444

Vi var inne på ålmete och nosade. Man hade insett mäskandets effektivitet och finslipat på ålmetartekniken. Det ständiga labbandet med nappindikation fick ibland nästan komiska proportioner. Det var foliepapper, plåtburkar, pinnar med mynt och diverse trådar hit och dit som skulle indikera en metare att något var på gång. Napplarm var någonting som inte existerade i sverige under denna tid. Själva riggarna var det inga fel på, och viljan fanns där.

DSC_0445

Kaj Larssons legendariska artikel om ålmete måste ha varit den första djuplodningen i ämnet. Den är högst relevant än idag. Mycket noggrant går han igenom allt från förarbetet, mäskningen och vidare till tackel och tider på dygnet ålen är som mest aktiv. Undertecknad har ingenting att tillägga där. Som sig bör är han återgiven på bild med en cigg i handen. Tobak var en sak som låg mycket varmt om hjärtat för många metare. En metares bästa vän om man bortser från ensamheten. Inte förrän Ål-Åke Madsen påpekade tobakens och nikotinets negativa verkan för ålmetet några år senare tänkte man om. Om man tog sitt ålmete seriöst dvs.. Även en annan som är en varm anhängare av diverse tobaksprodukter labbade med gummihandskar under nittiotalets åljakter. Man ville ju inte vara sämre än mästaren själv.. Till ingen nytta skall tilläggas.

DSC_0446

En man vi metare skulle bilda ett nästan maniskt förhållande till är Peter Grahn. Här avporträtterad i med två granna aspar i händerna. Artikeln ovan är skriven av Peters far Jan, men det skulle inte dröja allt för länge innan Peter visade oss vilket unikum för metevärlden han var. Hans underbara teckningar och otroligt detaljerade artiklar om allt ifrån hybrider till fakta om megagäddor kom att faschinera alla med ett uns av sunt förnuft. Han kom även att lägga en sjö vid namn Öresjö på världskartan. Inte för att sjön innehöll någonting extraordinärt, utan för att den användes som referenspunkt i många av hans studier. Mycket mer av Peter skall följa i denna serie..

En annan man med ritkunskaper var Arnold Wiles. Nummer efter nummer publicerades hans ritningar i FJ. En given höjdpunkt! Denne engelsman som var mest känd som barnboksförfattare/illustratör hade sin fiskeserie som stående inslag. När hans bilder så småningom försvann dog en stor del av glädjen..

DSC_0447

Känslan under 1980 måste ha varit att följande år så kommer saker och ting utvecklas till det bättre. Vilket de också gjorde. Man var inne i ett stim av positivitet och många planer lär ha smitts i klubbstugor runt omkring hela sverige den vintern. Under mars (1981) fick vi slutligen veta vilket lag som kammade hem 1980 års specimentävling. Men vi kan gå händelserna lite i förväg och säga att det var Balans som tog hem bucklan, och framförallt balans specimengrupp som hette karparna.

DSC_0449

Ronny Svensson och Rune Karlsson var de två tyngsta namnen, men klubben innehöll flera profiler, bla Nestorn Lars-owe och ovan nämda Simmerfors som sällan sågs utan pilotbrillor.

DSC_0448

Tävlingen hade blivit en duell mellan de två giganterna UFF och Balans. Till slut så tog Balans bucklan med fem ynka poäng. 270 mot UFFs 265. På tredje plats kom Rutilus på 142 poäng, med flera tunga namn i laget vi skulle få anledning att höra mer av.. Då tävlingen löpte ett helår fanns ingen tid att förlora. Bara att bryta ihop och komma igen. I Uppsala var revanchsuget säkert stort, men inget lag skulle få känna sig riktigt säkra. I kulisserna fanns det en uppsjö av unga duktiga metare på uppgång. Dessutom, hittade man ett vatten som konkurrerade med de två giganternas bästa arter så var poängtappet för motståndaren extra stort. Det gällde att fiska brett och det gällde att fiska mycket. Riktigt mycket…

Tomba..

 

 

 

 

 

Annonser

One thought on “SPECIMENFISKET I SVERIGE 1980:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s