SPECIMENFISKET I SVERIGE 1982:

DSC_0517

1981 var ett av de bästa åren för svenskt specimenmete. Målsättningarna inför det nya måste därför ha varit skyhöga. Men hur gärna man än vill utvecklas så måste det någonstans plana ut. Fiskemedia med Arne Broman i spetsen verkade inte prioritera metet lika stenhårt som året innan. Artiklarna var klart färre, och med all rätta. Man kan inte skriva hur mycket som helst om samma saker. Årets artiklar kom att handla om ”nya” arter som ål och björkna.

Nya lag i specimentävlingen bidrog med större press på jättarna UFF, Balans och Rutilus. Det var nu inte längre lika enkelt att göra som man alltid gjort och förvänta sig framgång. Stäm var en ny art i tävlingen som gillades av några medans andra inte alls verkade uppskatta tilltaget. Förmodligen på grund av att man saknade vatten och kunskap om arten. Vilket ju var hela poängen med tävlingen. Dvs att finna vatten och just för att öka kunskapen om ”udda” arter.

 Men det fanns givetvis även glädjeämnen. De nya metarna började att ta för sig, och inom ett par år så skulle specimensverige ha upplevt sitt första generationsskifte. Man började även att ställa krav på rapportering. Att hålla sina vatten hemliga och på så sätt själva kunna dra nytta av det i tävlingen ansågs med all rätt som orättvist. Specimenfisket var på väg att formas till någonting som (Arne och co som introducerade metet) absolut inte tänkt sig.
Gemenskap, öppenhet, och jakten på nya vatten som drev tåget framåt började bli allt mer ett hemlighetsmakeri som inte på något sätt var offentliga handlingar om metarna själva fick bestämma. Denna utveckling var givetvis ett problem som i framtiden skulle få den effekt att så kallade supervatten tillkom. Att lägga ner en massa tid på att söka nya osäkra vatten som man sedan ändå var tvungen att avslöja för konkurrenten var ogynnsamt. Den enklare vägen var att besöka konkurrentens vatten och samtidigt sno bort dyrbara poäng från dem.
1982 var inte detta problem så otroligt stort, men tids nog så skulle vissa vatten få ett fisketryck som på sikt riskerade att förstöra allt. Och på vilket sätt skulle metet drivas framåt om alla satt vid samma sjö och metade?
Men än fanns det utrymme att hitta sina guldkorn både här och där. Och de kommande åren skulle bli ett bevis på detta.

ATT FÖRNYA DET FÖRNYADE:

DSC_0475

Att vi endast behandlat mete i form av specimenmete innebär inte per automatik att det inte tävlingsmetades under samma tidsperiod. Tvärtom. Tävlingsmetet hade sin peak under denna tid om jag förstått det hela rätt. I varenda nummer av FJ så avsattes ett x antal spaltmetrar åt fenomenet. Det svenska VM-Laget var framgångsrikt och individuellt så skördades det framgångar. Många av specimenprofilerna var även tävlingsmetare, eller tvärtom. Bland annat Simmerfors som nådde en fjärdeplats på VM individuellt. Men dessa två grenar som på pappret var snarlika skulle visa sig vara nästan omöjliga att bygga ett gemensamt intresse kring. Och så förblir det än idag. Arne Bromans bok ”modernt mete” som var det stora boksläppet skulle i vissa kretsar långt senare uppnå kultstatus. Dessa ”så här gör du” böcker blir sällan några kioskvältare och med tiden hopplöst förlegade. Jag önskar att han släppt sina dagböcker i bokform för eftervärlden att njuta av.

DSC_0476

Året började inte på något sätt önskvärt. Sidorna i FJ gapade tomma om man var på jakt efter meterelaterad läsning. Månadens fisk vanns dock av en id. Men vikten imponerade varken skribenten eller läsarna. En id på 2400 gram måste vara en av bottennoteringarna i månadens fisk någonsin.

DSC_0478

FJ satsade under denna tid på att få fiskevideos. Ett nytt och välkommet grepp för de som hade råd med en vhs-spelare. Kaj Jonsson kom att bli synonym med pimpellir efter abborrar, vilket man även gjorde en film om något senare. Videon är väl inte så här i efterhand någonting man direkt minns som en wow-upplevelse. Men man var vaken och öppen för nya idéer, vilket uppskattades säkert av många.

DSC_0479

Den 1 februari gick så specimentävlingen av stapeln, och skulle hålla på till 30 november. Stäm var en ny och spännande art som man hoppades få mer kunskap kring. Ett tilltag som tyvärr inte uppskattades av alla.

DSC_0480

Självaste FK Rutilus skrev och opponerade sig kraftigt mot stämmen. Den skulle bli komplicerad att väga samt skapade lätt hybrider var två av argumenten. Dessa sköts dock ner med den helt korrekta motiveringen att en mindre fisk borde väl vara enklare att väga korrekt. Samt att arter som mört, björkna och sarv också bildade hybrider, och skulle med den inställningen också strykas från tävlingen. Därmed så var saken slutdiskuterad.

DSC_0477

Men detta var tyvärr inte det sista bakslaget för Rutilus. En man vid namn Mats Carlsson som enligt mig borde stå som staty på torget i Hallstahammar kom med årets insändare. Först och främst så var han inte alls nöjd med mängden mete som figurerat i tidningen på sistone. (ungefär lika mycket per tidning som samlade fiskepressen får ut på ett år idag). Och för det andra så var han inte alls nöjd med att vatten hölls hemliga, och då i synnerhet Peter Alms gigantiska sutare. Mats hade vaknat med taggarna utåt och kallade Rutilus förklaringar om hemlighållandet för skitsnack. Innan han la ner pennan så dömde han även ut fiskhanteringen på bilden i årsboken där ett gäng sutare förvarades på gräsmattan. Allt som allt en givande insändare som tydde på gott omdöme enligt mig.

DSC_0500

Den offensiva öppningen på året mynnade för Rutilus i dubbla bakslag. Det var bara att krypa till korset och avslöja Glåmsjön som fångstplatsen. En tarm av Kävlingeån enligt uppgift. Kanske skulle detta vara bränslet man behövde för att äntligen lyckas i specimentävlingen?

DSC_0481

De första rapporterna som vi fick läsa handlade som väntat om isfiske. Lars Ivarsson fick till Jackpot och höjde rekordet på lake till fantastiska 6099 gram efter en satsning. Imponerande! Fina biten började året nästan lika fint med abborrar över tvåkilosvallen. Kärrs vatten var fångstplatsen. Kanske hade grabbarna i Fina Biten något stort på g? Men i övrigt så var det lugnt i rapporteringsprotokollet.

DSC_0486

På prylfronten så lanserades Maggiboxen. En till synes ointressant sak som kom att bli en del i varenda metares arsenal. 

EN ANNAN TID; EN ANNAN VÄRLD:

DSC_0482

Men sedan så kom en av årets bästa artikelserier av ingen mindre än Rune Karlsson. Nu fick läsarna sig en lektion som heter duga i konsten att meta färna. Det som var tidstypiskt var att man lodade på djupet. Ofta var artiklar av denna typ på fyra-fem helsidor per tidning, och inte sällan så löpte dom i flera nummer på raken. Ville man lära sig så fick man mer än ett skrap på ytan och en dassig bild på en rigg. Långa utförliga artiklar skapar fiskesug om man tar sig tiden att läsa dem. Gärna inbäddad i en bra story eller två. Varför den här typen av artiklar försvunnit på senare år är ett mysterium?

DSC_0484

Martin Falklinds rekordfärna.

DSC_0483

Som sig bör så poängteras god hantering av fisk samt återutsättning av dito. En konst som många vid tiden hade en tveksam relation till.

DSC_0504

Det måste därför ha smärtat extra mycket när denna bild postades i tidningen en tid efter att artikeln kommit ut. Sju färnor har fångats och ligger nu till synes stendöda på ett gäng dagstidningar. -Det var med största intresse jag läste Rune Karlssons artikel om färnafiske… Börjar brevet. Ett mycket dåligt beslut av FJ att publicera den här typen av bilder då man i artikeln poängterat just vikten av återutsättning. Jag ska inte hänga ut någon annan än redaktören för det var en annan tid och andra värderingar gällde. Men ibland så måste det ha känts att man jobbade i motvind. Dessutom, vem ville lära ut tips och trix om detta var slutresultatet?

DSC_0512

Landet runt och i synnerhet tioklubben var en annan dyster historia. Ovan ser man inte mindre än nio tioklubbare, men inte en enda är tagen ens i närheten av vatten. Dessa gräsmattebilder fyllde tidning efter tidning, och ingen verkade reagera nämnvärt. Gäddor fanns det gott om och de skulle väl knappast ta slut bara för att man sportfiskade lite? Återigen, ta en stund och fundera vart vi kommit idag innan vi dömer ut folk som har ett grässtrå på sin gädda man postar på Facebook. Vi som fiskar idag har ärvt en mycket dyster historia, men gjort ett hästjobb för att vända på trenden. Det som människor som Rune Karlsson en gång slogs för är nu en självklarhet. Men så har det bevisligen inte alltid varit!

VÅREN/SOMMAREN:

DSC_0485

Våren startade som alltid med för årstiden typiska artiklar. Aspfisket var en höjdare som var ett säkert vårtecken. Att riktat fiska efter asp utanför lekperioden fanns inte på världskartan, så det var nu eller aldrig man hade sin chans.

Rune Karlssons artikelserie om färnan rullade på och allt kändes som vanligt. 

DSC_0487

Runes ”privata” tio i topplista var en imponerande samling storfärnor.

DSC_0488

I juni var det dags för den första riktigt spännande titten i specimentävlingen. Hur skulle lagen ha startat nu när isen var borta sedan länge och metet på allvar kommit igång? Men innan det så nåddes man av nyheten att en sarv i rekordformat fångats. fisken vägde 1269 gram och platsen var åter Svartån. Ån i fråga började alltmer visa sig vara ett vatten man skulle lägga sin tid på om man ville maximera sina chanser för en sarv i rekordklass.

DSC_0489

Maj månads bästa fisk var återigen en färna i rekordklass. 2925 gram vägde fisken, och nu började man förstå att trekilosvallen inte var omöjlig på något sätt. Vem som skulle ta den första trekilosfärnan var nu frågan?

DSC_0501

Kanske så hade Rutilus dåliga start på året gett precis den effekt andra hade varit rädda för. Vid junirapporteringen så ledde man med 219 inskrapade poäng. Bakom dem så jagade uppstickarna Ögern med 201 p. Tinca som dominerade stämserien totalt låg med tätkänning på 190 p. UFF som gjort tradition av att starta segt återfinns på fjärde plats med 85 p. Efter att ha tagit in 200 p på Rutilus året innan så var ändå 85 poäng en mindre framgång. Nu fanns det alla möjligheter för samtliga lag, och man väntade redan med spänning på nästa rapportering.

DSC_0490

En mer lättsam sida av FJ var ändå tävlingen för tuffaste fiskarskruden. Här en dubblé som var med all sannolikhet mycket svårslagen. Inte kunde väl FJs redaktion vänta sig många bidrag till denna tävling?

DSC_0496

Men då hade man inte hört om en man med fiskehistoriens coolaste smeknamn. Efter att Bengt ”Eisenhower” Hellberg skickat in sitt bidrag så var tävlingen igång och med detsamma även avgjord! Den kilotunga hatten ger givetvis bonuspoäng. En syn som märkligt nog inte kom att bli någon ovanlighet ett par år senare.

dsc_0511.jpg

Min personliga favorit anmälde sig tyvärr inte till tävlingen, men återfanns ändå i samma tidning endast ett par uppslag bort.

DSC_0503

Juni gav oss även en tjugoklubbare som inte firades med några större rubriker.

DSC_0502

ETT SOMMARNÖJE:

Efter att FJ redan året innan flaggat lite för ålen så kändes det aktuellt att fortsätta på samma spår. Rekordet som då låg på nästan osannolikt höga 3650 gram kändes inte alls omöjlig. Var maxvikten låg visste man inte riktigt, men att man skulle nå över fyra kilo var man nog rätt eniga om. Gamla historier om monsterålar breda som bowlingklot figurerade då som nu i varenda by. Det gällde bara att pricka in rätt plats och rätt dag så att säga… Dock så var en ål över två kilo fortfarande sedd som en stor fisk.

DSC_0498

Som vanligt så var artikeln både beskrivande och underhållande. Betesnål användes för monteringen av betesfisken vilket däremot inte tillhörde standardutrustningen för en metare 1982.

En kort tid efteråt så fick vi bekanta oss med en man vid namn Åke Madsen. Typiskt nog så kom en av våra mest ikoniska rekord att inte få större rubriker än så här. 3725 gram och förmodligen en av de allra svåraste rekorden vi har att slå. Optimistiskt nog så trodde ål-Åke som han kom att bli känd som att han redan samma sommar kunde slå till med en ännu större. En liten missräkning förvisso, men han kom sedan att visa att han skulle bli den största ålmetaren vi har haft, och förmodligen någonsin kommer att ha p.g.a ålens tråkiga tillstånd…

DSC_0497

Efter att Broman och Jonsson metat mal i Emån och samtidigt kommit i kontakt med åns fina björknor så var det läge att skriva en rad om dessa fiskar. Arne Broman hade hela året varit märkligt anonym och det var inte förrän mot sensommaren man fick läsa en riktig meteartikel från honom med Kaj som medförfattare.

DSC_0506

Björknan tillhör inte de fiskar som ligger överst på önskelistan hos de flesta metarna. Men tack vare specimentävlingen så riktades det ändå en hel del intresse för dessa ”udda” arter.

DSC_0507

De gånger man läst en femsidorsartikel om björknamete kan räknas med ena handens pekfinger. Men just detta var Arnes styrka. Han försåg oss med dessa udda, nya tilltag och ständigt drev metet framåt. Han fastnade inte i t.ex abbormetet som gett honom så mycket framgång. Utan passade på mellan rekordsarvar vara med att forma både karpmetet som vi känner till den och dra ett gäng malar innan det var dags att skriva om nya tekniker. Andra stunden så kunde det vara pimpelfiske, tävlingsmete eller underbara berättelser från en liten å med ett flugspö i handen.

DSC_0508

En stund senare damp dessa bilder in på redaktionen. Ja, de är skrämmande lika mugshots från vilken USA-häkte som helst. Men man började ändå ana att dessa mer eller mindre slumpfångade björknorna under ål och malmeten gav vissa indikationer på att natten kunde vara en mycket het tid om man ville fånga en stor björkna.

DSC_0509

Arne och co var mot hösten inne i ett flow. Och det skulle inte dröja länge innan vi blev matade med nästa nymodighet i en fantastisk artikel. Bottenmeta med flöte.

DSC_0493

Varför använda ett flöte om man bottenmetar? Det var nog den första frågan många ställde sig när Bromans artikel såg dagens ljus. Förslaget togs säkerligen inte emot med öppna armar av den breda metarkåren. Men dess effektivitet skulle visa sig dödlig.

DSC_0494

Finessen med metoden var ju att man dels presenterade betet på botten med en tydlig nappindikation på ytan. Dels så kunde man nu under blåsiga dagar välja flötmetet som en metod som förr bokstavligen blåste bort. Det som slår mig allra mest är uppläggets detaljrikedom. Här presenteras ett gäng olika tekniker för olika förhållanden. Man får en bild att Arne inte gjort något annat än flötmetat på detta vis. Otroligt proffsigt!

DSC_0495

Men specimentävlingen då? Jo nu hade det tightat till sig precis som vi ville. Tinca hade tagit över ledningen med 242 poäng mot Rutilus 238 och Ögerns 224. UFF ligger på 108 poäng, men känns ändå som ett gäng att räkna med. Andra lag att nämna är Stockholms specimenhunters samt balans som dock inte borde kunna hota i toppstriden. Fiskar värda att nämna är b.l.a en gös på 7710 gram, gädda 14.200 gram samt en ruda på imponerande 2058 gram.

DSC_0499

Vi fick under 1982 även ett första smakprov på Peter Grahns skicklighet med pennan då han bidrog med en bild till en finurlig tävling medans vi gick som på glas och väntade på nästa specimenrapport.

DSC_0492

När rapporten sedan damp ner så var det inte alls som man hade räknat med. Att Rutilus ledde med någon ynka poäng mot Tinca var inte på något sätt oväntat. Om det fanns någon rättvisa i världen så borde det väl nu vara Rutilus tur att kamma hem bucklan efter de sista årens nötande. Men det som var anmärkningsvärt var att UFF legat och stampat efter ”interna problem” med rapporteringen. Vad det nu kan röra sig om? Några idar hade man ändå lyckats meta upp. Men i övrigt så såg det mycket mörkt ut för giganterna. Kanske hade man tagit lite för lätt på svårighetsgraden och räknat kallt med att som vanligt leverera dödsstöten i sista ronden. Ribban hade nu höjts så jävligt att den minsta gäddan som gav poäng vägde 11.400 gram. Så det krävdes med eller mindre ett mirakel för att lyckas. Tyvärr så såg även Ögern avhängda ut med 171 poäng. FJ siade att Rutilus skulle bli starka. Snart skulle vi få svaret..

DSC_0510

På tal om idmete. Arne broman kom lagom till hösten ut med en artikel som bar ett väldigt konstigt namn. Nämligen ”idar som jag minns”. Vilket var mer eller mindre ett försvarstal för iden som inte rosade marknaden med sina fightingegenskaper. Ett trevligt inslag i den gråa vardagen.

DSC_0513

När man ändå tog en promenad på the memory lane så fortsatte han att minnas. Fiskare denna gång. 

DSC_0514

En viss idétorka kunde läsas mellan raderna. Året bjöd inte på samma dans som 1981 hade gjort. Metet hade nu etablerat sig i Sverige och året gav en möjlighet för metarna att låta det hela att sjunka in lite innan man åter skulle lyfta mot nya höjder. Ena stunden kunde man skriva fem-sex sidor om en viss teknik medans en ål på nästan fyra kilo knappt gav en notis. Man förväntade sig mer och mer hela tiden. Längre och större. Men för varje rekord så pressade man gränsen närmare artens maxvikt. I vissa fall som ålen så hade man eventuellt redan nått den gränsen? Arter som Braxen, Ruda och Karp däremot. Där skulle det hända väldigt mycket med tiden. Det är lätt att efter 40 års metande konstatera var de gränserna går. Marginella justeringar kan förekomma, men chansen att någon höjer idag ett rekord med 30-40% är helt otänkbart. Var man trodde att dessa maxvikter låg vid den tiden (1982) kan jag inte veta. Men man såg t.ex brax och mörtrekordet som mycket svårslagna med 6300 samt 1221 gram. Två slumpfiskar förvisso, men de gav en ledtråd om var dessa gränser kunde gå. Om man nu trodde att fiskarna var korrekt vägda eller ens artbestämda som i mörtens fall..

DSC_0505

Inte var det heller självklart att de fiskar som anmäldes var korrekt fotograferade med referensföremål och allt som krävdes. Jämt och ständigt så tjatades det om bättre bilder, vilket man förstår om man jobbar med att ta emot anmälningar.

DSC_0515

Karpmetet hade nu börjat få ordentligt fäste. Varje anmäld fisk var ett bevis på att man kunde riktat meta efter karp. Vikterna var än så länge modesta, men varje rapport om en landad och återutsatt karp var en framgång. Man hade insett mäskningens roll och att man förmodligen var tvungen att ägna metet en del tid om man ville lyckas. Rekordvikterna på 13-14 kg borde med största sannolikhet inte vara omöjliga att överträffa om rätt sjö hittades. man visste ju att karpen kunde nå både 20 och 30 kilo på kontinenten. Kanske kanske så skulle en fisk simma någonstans som pressade vågen över 15 pannor?

DSC_0491

Den engelska karpmetarens liv illustrerades på ett träffande sätt av Arnold Wiles i ett av årets nummer av FJ. Notera bilden med nappalarmet som ljuder.. Ett ljud som kom att bli mycket bekant även för oss svenskar inom kort..

Men hur skulle specimentävlingen sluta? Tinca eller Rutilus? Eller skulle UFF lyckas med det omöjliga ännu en gång?

DSC_0516

Otroligt nog så gick UFF förbi Rutilus med 247 poäng mot 219. Men det räckte inte mot Tincas 261. Under tävlingens fyra år så har UFF tagit bucklan två gånger och slutat på andra plats de andra två åren. Ögern slutade på fjärde plats med b.l.a rekordlaken och fina idar som poänggivare. Stockholms specimenhunters dominerade rudaklassen med 14 fiskar från Magelungen. Rutilus fick samtliga poänggivande sutare i listan medans Tinca tog samtliga stämmar. De flesta klubbar har således sina starka arter att meta efter. Kanske så borde lagen till nästa år sikta på att slå en kil in i konkurerande klubbars starka arter och på så sätt åsaka dubbel skada? Hittade man ett bättre vatten för någon av ovan nämnda arter var ett annat sätt att spräcka dominansen. Ville man kamma hem bucklan 1983 så skulle det förmodligen krävas ett gediget arbete över en mängd olika arter. Nya starka klubbar hotade bakifrån och det enda sättet att lyckas var att satsa framåt mot nya mål. Inte blev det enklare av att vikterna pressades uppåt för varje år.

Men förutom specimentävlingen så måste nog 1982 ses som ett mycket svagt år för metet bortsett några toppfiskar som Madsens ålrekord som står sig än idag. Skulle nästa år ta oss framåt igen? Det får ni veta nästa gång…

Tomba.

 

 

 

 

 

 

 

Annonser

One thought on “SPECIMENFISKET I SVERIGE 1982:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s