SPECIMENFISKET I SVERIGE 1983:

DSC_0518

Om 1982 hade känts lite avslagen för metarna så hade det nya året alla chanser att bli ett kalasår. Specimentävlingen var givetvis en höjdare att se fram emot. Vilka skulle bli vassare än vanligt var frågan? Att det fanns vassa metare och lag visste man ju. Men tävlingen började dels att utökas med nya lag som visserligen inte hade någon chans att vinna totalen. Men de kunde snatta åt sig poäng från de stora lagen som i slutändan kunde fälla avgörandet. Och för det andra så växte kunnandet och satsandet. Det fanns inte lika många enkla poäng att hämta som det gjort för några år sedan. Tinca, Rutilus, UFF och Ögern stod som förhandsfavoriter. Med lag som stockholms specimenhunters jagandes strax bakom. Metet i övrigt började gå fram lite bredare. Förr hade artiklarna mest härstammat från Arne Broman och co. Men i takt med att fler och fler metade och lärde sig så började antalet gästartiklar öka. De började även formas från de klassiska ”så här metar du” till mer specialartiklar som kunde handla om allt från mäskning till karpmete på djupet. Kunde 1983 eventuellt bli det bästa året hittils för svenskt mete? Det fanns mycket som pekade på det…

 

DSC_0519

Det första riktigt minnesvärda som året hade att bjuda på handlade faktiskt inte om mete. Artikeln Skräcknatten handlade istället om ett kompisgängs dödskamp på havet någonstans i Norge. Ett motorhaveri som ledde till att båten i fri drift i full storm gled allt närmare ett skär som var lika med en säker död. Räddningen var en ankarlina som sattes ihop av diverse snören och tampar som mirakulöst nog höll hela natten tills räddningen kom. En natt som inte alls var någon angenäm historia.

DSC_0520

Att säkerhet till sjöss i början av 80-talet inte var lika prioriterat som den förmodligen är idag kan man kanske anta? Artikeln lyfter på ett skrämmande men lika trollbindande sätt fram just detta. Att när det skiter sig så är det för sent att vara efterklok…

DSC_0521

80-talet var gäddfiskets guldålder. En 14-kilos var en grann fisk, men ingen som fick några större rubriker. Siktet var inställt på 20 kilo+ och ingenting annat. Iallafall i rena gäddkretsar. Att meta efter gädda var något man varken skrev om eller prioriterade särskilt högt. Det var mest metarna som roade sig med detta. Men att det var en effektiv metod visste man. På kontinenten metades det en hel del med både levande som dött bete. Men som alltid så var det en hel del meck med betesfiskar och släpande av prylar. Och det ville inte söndagsfiskaren besvära sig med. Men artikeln som helt plötsligt ploppade upp i FJ var en styrkedemonstration om metodens effektivitet. Om inte annat så skulle metet vid lödde å ett femtontal år senare visa prov på detta. Balans och kävlingeån skulle även få sig lite tv-tid när Bengt Öste besökte grabbarna med en viss Jörgen Larsson i spetsen när det metades gädda…

DSC_0523

Under vintern så stod det annars rätt still på metefronten. Så Magnus Ugander och klubbmedlemmar ur Fina Biten passade på att pimpla upp lite megaabborrar ur kärrs vatten. Grabbarna hade hittat någonting som verkade mer än lovande. Vattnet i fråga hade ryktats att innehålla monsterabborrar, men det krävdes en del tillstånd för att få pimpla där. När dessa fixats så kunde man pimpla några dagar med en monstruös pjäs på 2016 gram som topp och en betydligt större som tappades vid borrhålet.

DSC_0524

Att framgång föder framgång har man hört. Och det skulle visa sig att detta inte var det sista vi skulle höra av dessa grabbar. När man är inne i ett flow och satsningarna man gör levererar så är det enklare att satsa vidare. Tekniker finslipas och man söker aktivt efter nya framgångar. Någonting som de flesta specimenmetarna säkert upplevt i sina liv. När ruset infinner sig så ska man inte stanna upp utan bara ösa på..

DSC_0525

Det är idag smått overkligt att läsa om en specimenklubb. Satsningarna, drömmarna, viljan att utvecklas och leta upp nya vatten. 1983 var detta i allra högsta grad möjligt. Visst finns det klubbar även idag, men de fornstora dagarna känns väldigt långt bort.

DSC_0526

Tincas klubbrekord känns idag kanske inte så märkvärdiga, men under denna tid så var dom imponerande. Notera att de flesta är tagna i hemmatrakterna som ger en bild av att satsningarna på hemmaplan gett resultat. Det hela toppas med den svenska rekordfärnan. Idag kan imponerande meritlistor byggas med aktivt resande. Under 80-talet så höll de flesta klubbarna i sina egna hemtrakter och sökte efter nya vatten. Många av den tidens fynd fiskas än idag med stor framgång. Denna äventyrslysta känns tyvärr allt mer sällsynt idag. Med stor säkerhet så finns det många otroliga vatten att finna här och där i landet om man tar sig tiden.

DSC_0527

SPECIMENHUNTERS:

DSC_0528

Att året skulle bli en höjdare kunde man ana av artiklarna FJ publicerade. Presenterade man inte klubbar så var det personligheter som varvades med absolut lysande artiklar av rutinerade metare. Eller så presenterade man sig själv.
Ronny Svensson från klubben Balans var i allra största grad en profil man ville veta mer om. ”Fem år som specimenhunter” var en artikel som säkert inspirerat otaliga att börja meta eller att börja satsa seriöst på sitt metande. Ronny hade under blott fem år metat upp en svit megafiskar som saknade motstycke. Vad sägs om karp 10600 gram, braxen 4680 gram, mört 970 gram, sarv 1240 gram, ruda 1760 gram, id 2460 gram, abborre 2020 gram samt en sutare på 2400 gram. En lista de allra flesta skulle känna sig mycket stolta över idag. Artikeln är mycket välskriven av Ronny själv. Han beskriver sitt metande på ett sätt som får undertecknad att få rysningar i kroppen. Den hundraprocentiga satsningen med betoning på att ge allt hela tiden. En fråga om att offra en stor social bit bara för att lyckas med sitt metande. En blöt dröm för vilken man som helst. Men det som står ut i artikeln är att han verkligen fattat vad det handlar om. Kunskap, tid, och framförallt tillbringad tid vid rätt vatten som innehåller de fiskar man är ute efter.

DSC_0530

Ronny var en av de första i sverige som började meta riktat efter karp med framgång.

DSC_0529

Att säga att Ronny är en av legendarerna inom det svenska specimenmetet är nästan en underdrift. Att meta från sent sjuttiotal och en bit in på åttiotalet med sådan framgång är en overklig prestation. Hatten av!

Man han knappt få ner vilopulsen under 120 slag när man såg att redan på nästa sida så fanns det ännu mer specimengodis att läsa om. En fet presentation av Sveriges genom tiderna mest legendariska specimenklubb, UFF! Klubben som gett så många motståndarlag mardrömmar och som mot alla odds gått från att vara totalt uträknade till att vinna hela skiten. Ett givet topplag som känts nästan oslagbara när allt stämmer.

DSC_0531

UFFs stora styrka som klubb är bredden. På något ofattbart sätt så verkade det alltid finnas någon som kunde prestera i nästan vilken art som helst. Klubben kunde titulera sig som innehavare av dubbla svenska rekord ( vimma och ruda) och bland medlemmarna hittades storheter som Matti Kokk, Leif Engström samt Håkan Brugård för att nämna några. Andra fångster att notera är ål 3007 gram och en röding på 7435 gram.

Artikeln lägger fokus på hur viktigt det är att prestera som lag, vilket iofs innefattar individuella satsningar och prestationer. Men som klubb så började man året med att lägga fram årets satsningar. Man diskuterade vatten, val av platser, beten och taktik. Fan vad jag skulle ha velat vara med på ett sånt möte!

DSC_0532

UFFs rekordlista var en imponerande historia.. Rutilus lista var inte kattskit den heller..

DSC_0533

Året hade stor fokus på dels lagen i specimentävlingen som hade tagit hela fiskesverige lite på sängen. Att det helt plötsligt från ingenstans ploppade upp killar som varje år drog en svit fiskar de flesta inte kunde drömma att fånga under en livstid måste ha varit en omskakande upplevelse. Dessa få åren under tidig åttiotal tog fisket från något som dittills varit mer eller mindre ”endast” en hobby till vad som kunde liknas en karriär, med allt det innebar. Givetvis märktes detta dels i fiskepressen och framförallt i rekordtabellerna. Vikterna pressades mot nya nivåer. Sutaren hade pressats till en vikt som verkade nästan orimligt stort. Ålrekordet som står sig än idag jagades med stor frenesi och inte kändes den på något sätt omöjlig. Den första trekilosfärnan var endast en tidsfråga och sarvrekordet putsades med jämna mellanrum och rudan hade ingen fått någon pli på ännu. De fångades lite här och där, men arten kändes svår och den prioriterades märkligt lågt under denna tid. Det enda rekordet som på riktigt kändes svår var braxenrekordet på 6300gram som dessutom var starkt ifrågasatt av flera metare. Men med lite flax och rätt vatten så kunde ju allt hända.

Karpmetet som i några år legat i sin linda hade så sakteliga börjat blomma ut och det metades och söktes efter vatten lite här som där i landet. Jag skulle nog vilja påstå att hela scenen andades en optimism som givetvis mynnade ut som resultat i slutändan. Den dagen man slutar att söka efter nya vatten och känner sig nöjd dör en stor del av vad specimenmetet står för och det hela blir endast en metartävling. När FJ drog igång tävlingen så var det just jakten och sökandet som låg överst på agendan. Det man inte visste var att man öppnat pandoras ask..

DSC_0536

Vi hade sett honom något år tidigare i tidningen som en liten grabb. Nu hade grabben som hette Jörgen Larsson blivit 17 år och levererade från ingenstans en karpartikel av absolut högsta klass. Vi hade fått lite indikationer att det rörde sig lite i karpsvängen, men detta var i en helt annan klass man var van med.

DSC_0538

Så här nästan 40 år efteråt när man vet vad karpfisket blivit till så är det nästan lite skrämmande hur exakt en 17 årig grabb beskrev det hela då. Jörgen poängterar mäskningens vikt för ett lyckat fiske, han är även och känner på det som kan kallas för ”karpfeber”, att man blir nästan besatt av arten, vilket idag är ett välkänt fenomen. Under 80-talet så innefattade metet även arten karp. Idag så har metet och karpmetet blivit två olika förgreningar som blir allt svårare att kombinera om man vill få tiden att räcka till.

 

Givetvis så hade man blickat på hur engelsmännen som hade stor förkärlek till karpen gjorde. Man hade några riggar och en nappalarm som bestod av en plåtburk och en enkrona. Nappalarmet skulle mycket snart få sitt genombrott i sverige. I England fanns dessa larm sen en tid tillbaka. På gott och ont skulle den förändringen förändra metet för all framtid.

DSC_0539

Att stoltsera med ett flertal fångade karpar med en toppfisk på över 10 pannor var det inte många som kunde. Visst så hade Jörgen tillgång till sjöar som långt senare skulle bli navet i svensk karpfiske, men under denna tid så var det fortfarande en stor prestation att endast fånga en under riktad fiske. I artikeln så behandlas även kokning och mäskning med fodermajs, vilket inte alls var något standardknep som det skyltades vitt och brett med. Bara en sån sak. Boilies eller HP-Bullar existerade inte, så metet bedrevs i första hand med majs eller den klassiska blodkorven som idag inte känns så aktuell. Man tager vad han haver som Cajsa Warg aldrig skrev..

DSC_0537

ÅL ÅL ÅL!

DSC_0542

En orgie av specimenhunters som aldrig verkade ta slut är väl en passande beskrivning av året. Nästa man till rakning var Mikael Johansson från Fina Biten som levererade en ålartikel med det lilla extra. Just ålmetet var något som nu som då fascinerade metarna. Vissa hade ett sunt förhållande till metet, medans det gick betydligt sämre för andra. Med sämre så menar jag givetvis bättre. När man fastnar för en art som vissa gör, så gör man det riktigt tungt. Man går mycket längre än de allra flesta skulle kunna drömma om att gå. Är man dessutom händig så vad vore bättre än att bygga sig ett elektroniskt nappalarm?

DSC_0543

Det är egentligen inte meningen att detaljerna kring larmet skulle vara grädden i artikeln, men för undertecknad så är detta fiskeporr av yppersta värdsklass. Det speglar mer än någonting andan att utvecklas. -Fan, jag ska bygga mig ett larm med lampa o ljud o hela skiten. Så måste ju snacket ha gått innan. Sagt och gjort. Inga fler kaffeburkar och enkronor. Själva artikeln är minst lika bra som beskriver lagets jakt efter storålen. Med stor så menar vi groteskt stor. Klubbrekordet låg på 3150 gram, men behandlades mer eller mindre som en parantes i jakten på den riktigt stora. I en faktaruta så hade man listat heta vetten i bohuslän med ungefärliga viktangivelser på ålar fångade av yrkesfiskare och turbingaller. Att man hade en chans på en fyrakilos var inte på något sätt överoptimistiskt. Och jag tror att under den här tiden så simmade det mycket riktigt ett gäng sådana i svenska vatten. Det gör det säkert nu med, men med ålens tråkiga status så måste man nog anse att 80-talet var en klart hetare tid, vilket även rapporteringen skulle komma att visa.

DSC_0546

Det finns en del folk som är välkända än idag, långt efter att bäst före datum passerats. Sedan så finns det folk som aldrig blev kända trots att dom borde ha blivit det. Matti Kokk är en sådan personlighet. Hur man än vrider och vänder på saker och ting så påstår jag att den klubb som skurit det djupaste snittet i den svenska specimensjälen är UFF. Det är inte deras två vinster och två andraplatser i specimentävlingen som är det viktigaste. Det är sättet, attityden och inställningen på vilket sätt de gjort det hela som är det som får min nerv att darra. Inte ens med hjälp av mycket god fantasi kan man på fullaste allvar påstå att Uppsala av alla städer skulle vara något mecka för svenskt mete. Hela uppland med angränsande län är mer eller mindre en död fläck på metekartan. Tro mig, jag lever i trakterna. Ändå så lyckas man gång på gång genom ett gediget lagarbete att komma etta eller tvåa i tävlingen.

DSC_0547

Av klubbens mer framståande profiler så är Matti Kokk en man man vet skrämmande lite om. Han verkade vara en drivande kraft, ständigt leende med en storfisk i händerna. Som här ovan med en trekilosål från fyrisån. Ändå så firar inte uppsala någon Matti-dag eller har döpt någon gata efter honom. Vilket endast kan anses som en stor orättvisa. Under 1983 så stod UFF med Matti spetsen bättre till än vanligt i tävlingen när det kom till hösten. Laget hade blivit synonyma med en stark spurt som kom ungefär så sent som den kunde komma. Kanske kunde man i år avgöra innan det var dags att börja handla julklappar?

 

DSC_0545

Under Majrapporteringen så fanns inte Uff med på kartan, vilket var föga överraskande. Men fram mot höstkanten så hade man avancerat ovanligt starkt. Men mer om det senare.

DSC_0557

Under tiden så får vi bekanta oss med ett gäng med en av de sämsta namnen jag har hört ett metelag ha. Sorry grabbar, jag kan inte sitta och ljuga här. Det skulle komma ett lag inom snar framtid med ett ål-namn som skulle göra ett lite större nedtramp i specimensverige än S.G Fenomenål skulle att göra. Men det tar inte bort det faktum att det ploppade upp specimengäng som svampar under denna tid. Och ålmetet hade ett mycket starkt fäste i landet. Att räkna med poäng i ålklassen så skulle det krävas en hel del mer än att dra ett skosnöre från första bästa å. Att vinna tävlingen, eller att placera sig topp fem krävde ett mirakel. Det var förutsättningarna Fenomenål hade framför sig. Men det hindrade inte grabbarna från att försöka. Detta är ett av grundstenarna i specimenmetet, man är med och man satsar fullt ut, även fast man är chanslös i totalen. Det tyder på klass!

DSC_0535

En som däremot varit betydligt mer anonym är Arne Broman. Efter många om och men så får han till slut ut en artikel om hur man knuter en spade-endknut. Kanske så satt han framför brasan och rökte en pipa rök och njöt av att se sina adapter ta för sig. Dock så hade Arne haft likt UFF en ful ovana att komma fram mot höstkanten och leverera några grymma artiklar efter att ha insupit årets händelser. Med stadig hand så pekade han riktningen och fyllde i luckorna där det behövdes. Det är lite av känslan man får när man studerar dessa magasin såhär långt senare.

DSC_0548

Så kom den till slut. Ett ”samarbete” med John Wilson mynnade ut i en artikel om getingslarver. Ett enligt John dödligt effektivt bete som aldrig kom att slå i sverige, förmodligen på grund av hur man skulle införskaffa dessa larver. Man skulle på natten förgifta ett jordgetingsbo med insektsgift för att sedan gräva upp hela härligheten på morgonkvisten. Vilket med fel dosering kunde innebära viss obehag. Vilket på ett listigt sätt poängterades i artikeln med någonting i stil med: Vi på redaktionen vill inte ha arga samtal eller bilder på folk som blivit halvt ihjälstuckna av arga jordgetingar.. Dessa wasp-grubs var tydligen så effektiva att de förbjudits på tävlingar i England.

DSC_0549

John Wilson som dagen till ära tagit på sig sin farmors glasögon tacklar med Wasp-Grubs.

DSC_0544

Ett annat bete som aldrig riktigt slog är majspastan. Här presenterar UFFs Bengt Fredlund en snygg liten artikel om betet. Sidan efter har en artikel om sutarmete. Såna här korta hel eller halvsidorsartiklar med en kort story var mycket vanliga under 80-talet och ökade på fiskesuget..

DSC_0550

Den näst sista rapporteringen i tävlingen hade fjolårssegrarna Tinca som ledande lag. Lag som Fina biten och Ögern skuggade bakom med UFF i slagläge på femte eller sjätte plats. I den näst sita rapporteringen skulle UFF ligga betydligt bättre till. Kanske så skulle pokalen åter till Uppsala efter en kort sejour hos Tinca? Eller skulle Tinca ha kraften att svara och lägga in de rätta satsningarna till hösten? Vi lägger inte så mycket krut på tävlingen denna gång då det sker betydligt intressantare saker i media under året. Den skarpögda har vid det här laget noterat att FJ aldrig slagit på den stora trumman när det kommit till dessa delrapporter. Vilket egentligen är lite konstigt med tanke på hur mycket plats metet i övrigt tagit under året/åren.

DSC_0540

Sent skall syndaren vakna, och nu har Arne fått luft under vingarna. Och som ett brev på posten så dimper det ner en mycket välgenomtänkt artikel om platsval. En fyrasidorsartikel om att välja rätt och vad som krävs för att kunna prestera en stor fisk. Det är ofta betydande mängd tid som lagts ner för varje storfisk. Så då måste man lägga tiden på rätt plats.

DSC_0541

Man avhandlar ett ämne som skulle komma att bli standard för den moderna specimenmetaren. Att resa till andra vatten längre bort. Vad som krävs, hur mycket man skall läsa på om vattnet i fråga och framförallt vilken data man måste ha för att kunna skugga ut dessa vatten från mängden. Gammal är äldst, bra jobbat Arne!

DSC_0534

Ivan Hjalmarsson är en annan profil som kom att bli lite semi-välkänd för inbitna läsare.

DSC_0551

Karprekord, mölledamm. Två ord som inte alls är svåra att placera i samma mening idag. Anders Thelander heter mannen som chockhöjer rekordet till 15700 gram. Efter en massiv mäskkampanj med fodermajs och ärtor så börjar man meta, och resten är så att säga historia. En milstolpe på 15 kilo är nu överskriden, men vågar man hoppas på 20? På det vi kallar för ”kontinenten” men i själva verket är gråa och trista england så ligger rekorden på långt över tjugo kilo. Men det är England det. Perstorp är ju som bekant inte England. Dessutom så hade karpen romsäckar som enligt Arne Broman bräckte vilken öresundstorsk som helst. Kan vi med maximal ”tur” med hjälp av romsäckar pressa upp en karp till 15 kilo, ja då känns 20 avlägset. Men man vet ju aldrig?

DSC_0561

När den sista rapporteringen innan slutsignalen publiceras i specimentävlingen så har det hänt saker. Helt plötsligt så har Rutilus seglat förbi Tinca och leder hela härligheten 12 poäng före UFF. En fisks försprång om man ser på det rent krasst. Tinca ligger 4 poäng efter UFF och nu gäller det för samtliga lag att prestera. UFF är givetvis skyhöga favoriter till totalvinsten, men man vet aldrig vad som händer. Någon gång måste ju lagen lära sig att svara på UFFs höstspurt. Kanske så vore det den grande finale den suveräna året 1983 skulle få?

DSC_0562

En titt på poänggivande fiskar är imponerande läsning. Den minsta av femton gäddor väger 12090 gram! Sett till dagens läge så är nog rudan den fisk som sackar mest, alternativt att få supervatten kan ge en något sned bild av vad en stor fisk egentligen väger. En ruda på 2500 gram är inte stor, den är gigantisk!

BROMAN:

DSC_0554

När vi närmar oss slutet av året så blir det mycket uppenbart att 1983 varit en av de bästa åren någonsin för svenskt specimenmete. Kanske så hade man inte fått de allra största fiskarna, men det mediala intresset stod vid denna tidpunkt på absolut topp. Jag har inte tagit med hälften av vad som skrevs om metet, och ändå så är det en mindre guldgruva ni har framför er.

Något orättvist har jag målat upp en bild av Arne Bromans ”brist” på artiklar. Men det är knappast hela sanningen. Tex det ståande inslaget spinn mete pimpel var frukter av Arnes penna. Han höll även i specimentävlingen med allt arbete det innebar. Idag så är det folk i min generation eller äldre som verkligen förstår vad man menar när man pratar om svenska metets fader. De yngre har inte samma relation till Arnes arbete av givna orsaker. Kanske så borde man lyfta upp denne man och hans gärningar lite mera än vi faktiskt gjort. John B Eriksson besökte honom strax innan han gick bort och skrev en mycket läsvärd artikel som publicerades i FJ. Men sedan dess så har det varit relativt tunt med hyllningar.

Hursomhelst. Arne hade en stor förkärlek för att göra sitt fiske till det bästa det kunde bli. Att kalla hans fångster för slumpen fanns inte på världskartan. Han förstod på ett tidigt stadium att varje detalj är av betydelse, och att utveckling av metoder och kunskap gav framgång. Idag när vi är så medvetna om tackel och riggar så kan denna bit vara väldigt tråkig. Men han skrev ju faktiskt om tackel innan vi ens hade hört talas om dem. Varje artikel som han skrev fyllde ett syfte, och anammade man dessa tips så fick man mer fisk. Så var det bara.

DSC_0555

Det är lite intressant att man under en tid då mäsk verkligen inte var något man ramlade över i första bästa fiskebutik ändå var så fruktansvärt medveten om hur det skulle mäskas och prepareras mäsk. Småskaliga experiment pågick ständigt i lägenheter och lador. Visst så blickade de som kunde mot England och fick på så vis ett hum om vad som fanns att förvänta sig i framtiden. Men samtiden var en annan femma. Undertecknad själv tiggde gamla franskbrön i bagerier och sedan så rostades härligheten i ugnen och maldes ner till någonting som liknade mäsk. Jag var knappast ensam. De långa vintrarna var en tid att uppgradera sina vapen och finslipa sin taktik. De smarta använde tiden till att bygga upp ett lager av mäsk och beten. Jag tillhörde inte den skalan.

DSC_0556

Jag vet att jag har pratat illa om swingtip i mina dar, och än idag så är jag minst sagt kluven till fenomenet. De gängade toppöglorna skapade mardrömmar hos oss och inte var det enklare att kasta med ett spö som såg ut att ha blivit impotent. Efter att ha pratat med Palle Sköldblom som är en stor anhängare av tippen så måste jag ändå abdikera och inse att den har sin tjusning. Inte så att jag själv skulle använda det, men jag förstår ändå poängen. Och när man ändå pratar om förbättrande åtgärder så var det ingen skräll att även denna artikel var skriven av herr Broman. Han hade en sällsynt förmåga att leverera det som verkligen behövdes för stunden i artikelväg.

DSC_0558

Året hade inte som 1982 varit något bra färnaår. Artiklarna var få, förmodligen som en reaktion på fjolårets storsatsning på arten. Men lagom till vintern så dök det till slut en mycket intressant skrift om färnorna i Säveån. Ett mer personligt och intimare approach än brukligt. En man, ett spö, en å.. Artikeln fångar en färnametares känslor och inramningen känns snygg. Mycket närvaro och mindre lärande än vad som var brukligt. En som kom att bemästra den här typen av skriverier är Jörgen Larsson som vi lyckligt nog kommer att få bekanta oss mycket med i framtiden. Jag har sagt det förr, men jag säger det igen. Metoder ändras hela tiden och blir omoderna. Men känslor och bra språk varar för evigt.

Specimentävlingen då? Nu skulle vi äntligen få läsa om vilka som vann. Förhandstipset var UFF sedan så komm några UFF till innan någon vågade sätta sina slantar på Rutilus eller Tinca. Inte kunde väl några av dessa lag på allvar hota UFF att ta deras tredje totalseger?

DSC_0559

Nej, givetvis inte! UFF tog hem det med nästan 40 poäng till närmaste konkurrent som blev Rutilus. Sveriges genom tiderna bästa klubb visade återigen att störst går först.

DSC_0560 En titt i tabellen över de poänggivande fiskar visar vilken standard tävlingen höll. Och det skulle endast bli värre allt eftersom nya vatten hittades. Nyhet inför nästa år var den individuella tävlingen årets specimenhunter. Enligt mig ett snedsteg i planeringen. Jag vill gärna se det hela som en laginsats och inte som en tävling lagmedlemmar emellan. I slutändan så skulle det bli vissa som prenumenerade på titeln och lagtävlingen kändes mindre intressant för varje år som gick. Kanske så har den här typen av tävlingar ett syfte. När syftet är fyllt så blir det repetitioner av mer eller mindre samma sak i samma vatten, av samma människor. Det blir mer tävling och mindre ett syfte att på allvar förbättra för metet som rörelse. Vilket de tio första åren av tävlingen gjorde. Eller så är jag kanske endast bitter? Vad vet jag?

När man så här 34 år efteråt skall sammanställa och summera året så kan jag endast tala för mig själv. Men känslan är att detta år var minst lika bra som året 1981, om inte bättre. Jag kan inte tänka mig att vi någonsin kommer att uppleva en sådan rikedom av välsskrivna artiklar i fiskemedia, som under denna tid stavades Fiskejournalen. Det som är förvånande är att artiklarna håller så väl än idag. Många jag pratat med kommer ihåg vissa av artiklarna nästan ordagrant. Så de har verkligen träffat en nerv hos så många människor. Jag skulle gärna byta några ord med personerna som upplevde detta från första parkett när det hela rullade på. Vilka minnen, vilka berättelser man skulle få höra. Både på gott som ont. Väcker det inte känslor så är det ingenting att ha, sa någon smart person någon gång. Jag kan bara instämma!

Tomba

 

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s