12-Snabba Frågor till: Daniel Möller

Daniel Möller är en riktigt inbiten och duktig specimenfiskare som har fångat många fina fiskar genom åren, t.ex. en riktigt stor håkäring som blev svenskt rekord! Han har också spenderat många timmar i jakten på en riktigt stor ål och ni får i intervjun veta varför just ålen är en sådan speciell art för Daniel.
Men nu är det dags för er att få läsa alla hans bra svar på våra 12 frågor!

sutare

1. Vilken av dina “bästa” fiskar var svårast att fånga?
Oj. Den absolut svåraste fisken att fånga har varit det svenska rekordet, som blev en håkäring. Detta rekord stod ju inte så länge, men är ändå ett rekord. Samtidigt kan jag inte utnämna den till min svåraste, eftersom ett svenskt rekord är väldigt speciellt och kan innebära vilken art som helst. 1998 bestämde jag mig att jag skulle fånga och  ha en 3 kilos ål på väggen. 9 år senare med många timmar att lägga pusselbitarna på plats, så lyckades jag.
Men jag måste nog sätta gäddan som den svåraste, eftersom man under hela sin uppväxt har fiskat en del gädda, dock inte med så bredd kunskap och teknik, men ändå. Brukar säga att alla drömmer om en gädda över 10 kilo. 1998 kom den äntligen, från Trosa Skärgård på spinn. 2001 lyckades man spränga tolv kilos vallen. Så jag måste nog säga gäddan, långt om länge. 🙂

2. Vem är/var din förebild inom det svenska metet/sportfisket?
Min absolut första riktiga förebild kom att blev Ål Åke Madsen. Ålen har alltid legat varmt om hjärtat. Vet inte varför jag har fastnat så för denna art. När jag 1996 bestämde mig för att satsa på att fiska efter stora ålar, lusläste jag igenom all fångststatistik. Jag skrev ner alla stora ålar som var fångade från 1979 och framåt. På så sätt fick jag reda på allt om områden, vatten, bete, tider m.m. En person som dök upp överallt var Åke Madsen, för sina otaliga mängder stora ålar och timmar han lagt.  Självklart blev han den största förebilden.
Förebilder för mig idag är många personer. Oftast har de en gemensam tråd, målmedvetna, bryter ner fisket i molekyler och blir väldigt säkra på sitt fiske, och art för art. Måste säga att de flesta som skrivit här, är personer med dessa egenskaper, och på så sätt förebilder. Men en person som jag bara måste lyfta fram, och höja lite extra är Ola Esbjörnsson. Han är och kommer alltid att vara som ”Yoda”, för mig.

3. Vad är det som driver dig när det kommer till metet/fisket och varför?
Fisket för mig är mer en livsstil än intresse, så egentligen behövs ingen drivkraft. Fiske är så brett, det finns så många fiskeformer, arter och platser. Fiske ger en så mycket att upptäcka och se. Det bästa är att man aldrig når sina mål, för de höjs vartefter.
Men för att fisket skall bli roligt och att man skall kunna uppskatta mindre fiskar än sitt personbästa, är det enligt mitt synsätt viktigt att föra anteckningar, bilder, vikter, längder och även skriva tio i topplistor. Dessa listor gör att man har koll på hur stor egentligen fisken är och hur svårt det är att få dessa unika fiskar.

sarv

4. Förutom fiske, vad har du för hobbies?
Jag, med många andra som svarat på frågor här, har en missbrukar gen. 🙂
Vi går in så hårt i det vi håller på med, så det finns inte tid till något annat. Tyvärr påverkar detta även familjen och vännerna. Innan jag började fiska målmedvetet, så tränade jag på gym. Bara 5-6 dagar i veckan 🙂 men så en dag 2003 beslutade jag mig för att lägga all tid som var möjligt på fiske. Detta har hållit i ännu.
Många gånger är man sugen att börja med något, men tiden räcker inte till.

5. Om du kunde färdas bakåt i tiden, vilket vatten skulle du fiska i och vilket år?
Jag tror att jag skulle vilja vara med om ålfiskets glansdagar i Helige å. Detta fiske i början på 90-talet som Morgan Ek och andra hade verkade makalöst. Har självklart varit där och suttit i några av deras bakvatten. Men då tyvärr 10-15 år försent.

6. Vilken artikel i en fisketidning genom tiderna har gett dig mest gåshud?
Om jag fått gåshud är svårt att säga. 🙂
I början när allt specimenfiske var nytt för en, var alla artiklar intressanta. De artiklar som nog, nu när jag tänker efter gav mig gåshud. Var de otaliga ålartiklar som skrevs på 80- och 90-talet.
Men måste jag välja en måste det bli artikeln om Skräbeåns sikfiske, av Jörgen Larsson, 1999. Detta var en av de första artiklar man läste, innan man skulle dit själv. Jörgen Larssons artiklar har alltid varit väldigt bra och noggrant utförda, och det var även då mitt egna artfiske drog igång på allvar.

piggvar

7. Vilken är den största fisken du tappat vid någon av dina fiskeresor?  (Störst som störst exemplar för en specifik art)
Detta är alltid lika hemskt och tänka tillbaka på. Det konstiga med dessa fiskar är att man kommer ihåg allt in i minsta detalj och har spelat upp filmen många gånger i huvudet. Hur gick det till, kunde jag gjort på något annat sätt m.m.
Om jag skall plocka en får det bli en gädda från Lödde Å, 2003. För att göra en lång historia kort. Vi hade två av mina hittills bästa veckor i Lödde Å på gädda. På två man tog vi runt 10 gäddor över 10 kilo, under loppet av 14 dagar. Dagen innan missade jag en gädda på 14,6 kilo som min kompis direkt efter krokade och landade. Dagen efter var jag på samma plats igen och på första driften krokar jag på en riktig maskin. Fisken går tungt, med tunga spögung, nästan omgående får gäddan för sig att sätta kurs mot ett buskage på andra sidan ån. Med så mycket press mot spolen som var rimligt, vänder gäddan precis innan buskaget och går ut mot mitten av ån. Därefter känner jag bara hur krokfästet släpper och tacklet är tomt. Den ilska och tomhet som infinner sig i kroppen går knappt att förklara. Efter en kort bearbetning av sorgen, släpper jag ut en ny mört i samma strömfåra. 5-8 meter längre ner dyker flötet, krokar och fast fisk. Varpå jag vrålar och så får jag en liten, tvingar in den till båten, då inser jag att den inte är så liten. Stor gädda följer snällt med in till båten, längs bottnen. Men när man skall börja lyfta dem från botten, det är då de förstår att något är fel. 15,3 kilo vägde denna gädda, om det var samma fisk, får vi aldrig helt reda på. Jag tror inte alls att det var samma fisk.

8. Vad är det mest pinsamma som hänt dig under en fiskeresa?
Jag har tänkt och tänkt och kan inte komma på något speciellt, eller är det för det är för pinsamt 😀

9. Har det alltid varit mete som gäller som sportfiskemetod och i så fall varför? Eller har metet kommit in senare i ditt fiskeliv och i så fall vad var det som gjorde att du började meta? Eller är det tvärtom att du har gått ifrån metet och i så fall varför?
Jag är ju född och uppväxt i Helsingborg, varit med när fisket längs kusten efter plattfisk varit på topp. Närheten av sundet, har självklart genererat till lite havsfiske. Började med flugfiske för första gången 1984. Under en tio års period var det nästan bara flugfiske som gällde. Metet är något som alltid lockade, tyvärr var det ingen av mina barndomsvänner som ville börja med detta. 1996 bestämde jag mig för att som sagt ta en stor ål, när jag 1999 var i Skräbeån och provade sik för första gången, träffade jag Joakim Persson och Johan Ahlstrin. De var med i SK Glimma och tyckte att jag skulle gå med i denna klubb för att hitta likasinnade ål entusiaster. Jag gick med i klubben och lovade min sambo att jag kommer ju inte att börja fiska efter braxen, mört och sådan skit. 😀
2000 hade jag börjat med allt, och det är inget jag ångrat.

ål

10. Ålen är en art som du har lagt mycket tid på genom åren.
Vad är det som gör att just ålen som art betyder så mycket för dig, vad har den som andra arter saknar? Och vad anser du är det bästa allroundbetet för stor ål?
Varför ålen har betytt mest för mig vet jag inte, kanske för dess utseende, styrka eller mystik.
Jag tycker ålen har allt, och det finns inget bättre än att lyfta upp spöet och känna linan fullständigt spruta mellan fingrarna, göra klart för krokning. Först en krokning och sedan en mjukare men bestämd spölyftning för att få upp ålen från botten. Därefter börjar en brutal och kort kamp, plötsligt går det inte att rubba ålen. Man hör hur ålen bakar och piskar ute på den mörka vattenytan, kort därefter går det att ta hem några metrar igen. Att i pannlampsskenet få se en stor ål i håvnätet och spekulera i hur mycket den väger, ja ni fattar nog. 🙂
Bästa betet för ål finns inte. Jag anser att det bara finns bästa bete till ålen, från vatten till vatten. Vissa vatten fungerar mört bäst, andra mask och ett fåtal är räka bästa betet. Själv har jag flest stora ålar på räka.

11. Vilken fångst genom tiderna i Sverige skulle du velat ha bevittnat, och varför?
Skulle utan tvekan vara Ål Åke Madsen svenska rekord på ål, från en mindre damm i Ockelbo. Fisken togs 1982 och vägde 3.725 gram.

12. Tycker du att dessa så kallade supervatten som ofta innehåller långt större fiskar av specifik art än resten av landet är en tillgång, eller en förbannelse?
Absolut en tillgång, tänk om dessa vatten inte hade funnits. Dessa vatten kan vi med säkerhet sitta och våga experimentera med olika beten och fiskemetoder. Bara för det är ett supervatten, är det inte sagt att det är enkelt att få fisk. Det fina är att tack vare dessa supervatten finns kan alla välja själva. Skall jag fiska i ett supervatten eller prova något nytt. 🙂

lake

Vi tackar Daniel för svaren!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s