12-Snabba Frågor till: Mårten Johansson

Mårten Johansson, skåningen som många av oss säkert förknippar med Meta mera! Men han är också en otroligt duktig tävlingsmetare och sportfiskare överlag med flera fina fiskar på sin fångstlista. Men vad hände egentligen i Danmark, och vilken är hans favoritart? Ja det och mycket mer får ni reda på om ni läser hans 12 Snabba Svar! 

DSC_1277
Jag uppskattar även sutare i den här storleken

1. Vilken av dina “bästa” fiskar var svårast att fånga?
Hur svarar man på en sådan här fråga utan att låta uppblåst och dryg? Faktum är att jag inte haft så särskilt svårt för att fånga stora fiskar genom åren. Jag funderar nu på om det kan bero på att jag aldrig haft någon bestämd målsättning genom åren när det gäller stor fisk. Jag kan inte minnas att jag satt som målsättning att fånga en fisk av en bestämd storlek, t ex en 2-kilos abborre, eller en 10-kilos gädda etc, utan jag har fiskat med förhoppning om stor fisk, och det kan naturligtvis göra att jag inte upplevt mina bästa fiskar som särskilt svåra eftersom jag varit nöjd med det jag fått. Men så har jag inte heller någon extrem personbästalista.
Men om jag ska säga en fisk som varit besvärlig, så är det multe. De har jag fortfarande inte förstått mig på, men de senaste åren har jag inte riktigt fiskat efter dem heller. Men det var någon sommar när jag lade en del tid på dem, utan att riktigt begripa mig på hur de fungerade.

2. Vem är/var din förebild inom det svenska metet/sportfisket?
Nu för tiden är mina förebilder personer som framförallt är trevliga och roliga att umgås med, och inte enbart duktiga fiskare. Jag har en hel dröse med förebilder inom tävlingsmetet som uppfyller de kriterierna. Mina “gamla” förebilder var ofta en kombination av tävlingsmetare och specimenmetare. Lennart Zimmerfors och Lars Owe Berglund poppar upp i skallen.
Sedan vet jag inte om jag vill kalla honom en förebild på det sättet, en bra fiskekompis är nog mer korrekt. Men jag började fiska med Jörgen Larsson redan i typ 10-årsåldern och han låg i framkant redan då, och via honom lärde jag mig mycket. Det var även hans förtjänst att jag gick med i FK Balans och kom i kontakt med fler duktiga fiskare.

3. Det Svenska metet är ju tyvärr en väldigt liten del av det Svenska sportfisket. Men är det något speciellt som skulle kunna lyfta metet lite och göra det mer synligt för gemene sportfiskare? Eller är det något som saknas som gör att metet kommer fortsätta vara en liten del av Sportfisket?
Jag tycker nog att det populäraste fiskesättet hänger ihop med hur mycket publicitet det får i media. På 80-talet, när det skrevs mycket om mete, var det också många som började med mete. Nu skrivs det mest om predatorfiske, och då börjar folk med det i stället. Det fungerar lite som när man varit med en förskoleklass på brandstationen. Frågar man barnen dagen efter vad de vill jobba med så kommer 80% att svara att de vill bli brandmän. Jag tycker att de flesta artiklar i fisketidningarna vänder sig mot “köpstarka” kunder, det är trollingbåtar, ekolod, båtar med feta utombordare, exotiska resor, hundratals gäddbeten, många identiska spön i en spöställning med nappalarm etc.  Jag skulle gärna sett fler artiklar om enklare fiske i närmiljö så att barn och ungdomar kan fiska, och få fisk, i sina lokala vatten.
Tror även att det behövs synas fler foton som visar fiskeglädje, och inte bara fokuserar på storlek på fisken. Titta på en del “kända” fiskares poseringsbilder. De ser så jäkla sura ut trots att de håller en riktigt fin fisk i famnen. Tror de att de ser skitcoola ut? Har dessa fiskare glömt bort vad fiske egentligen handlar om, att ha roligt? Sådana bilder borde inte få publiceras. Jag tror att fler artiklar med bilder på metande barn och ungdomar som visar äkta fiskeglädje skulle öka intresset för mete.

4. Meta Mera, berätta lite mer om bakgrunden kring det och varför du drog igång det?
Jag, Peter Bergström, Mats Simonsson och Wille Poelstra bestämde oss för att tävla i mete ihop som lag. Tidigare var vi utspridda i olika klubbar. Jag tror vi började i fiskeklubben Utti, som för övrigt startades av välkände Kjell-Erik Pettersson om jag inte minns fel. Vi tog då kontakt med Darts AB för att höra om vi kunde få någon form av sponsring från dem. Anders Tersby och Ulf Sjövall (Darts ägare) som själv var gamla tävlingsmetare tyckte detta lät kul men ville då han en motprestation genom att vi arrangerade fyra metetävlingar med lite begränsningar för att motverka prylhysterin som rådde för tillfället. Eftersom jag bodde i Malmö vid den här tiden var det jag som oftast var inne på Darts för att diskutera upplägg etc. Jag minns att jag kom dit en dag med tre fyra olika namnförslag, ett av dem var Meta Mera. Sjövall snappade upp detta direkt och jag minns att han sa att detta var det perfekta namnet, för det var just detta allt handlade om. Att få folk att meta mera.
De första åren var det ganska få deltagare, men efterhand så ökade antalet startande. Jag tycker det visar att det är viktigt att man är ihärdig om det är något man tror på. Ge inte upp ett arrangemang bara för att det inte kom så många som du hoppades på direkt, utan testa några gånger till.

När det gäller Meta Mera filmerna så kom denna idé till mig efter att ha blivit tillfrågad av någon förälder för femtielfte gången om jag inte kunde åka ut och meta med deras barn. -”Barnen tycker det är så kul att meta med dig, för då får de alltid fisk.” Ungefär så kunde det låta. Till sist insåg jag att det fanns ett stort behov av att ha någon med ut som visar hur man gör. Jag bestämde mig då för att göra en videofilm som var så grundlig att man skulle kunna se den och sedan härma efter den och åka ut för att fånga fisk. Fyfan vad tråkig filmen blev, men jag tycker fortfarande att den fungerar som det är tänkt. Vill du verkligen lära dig meta, så gör du det om du tittar på filmen. Det var mycket jobb, men roligt. Vi (jag och Darts AB som tog på sig att distribuera den) diskuterade en del om huruvida vi skulle ge ut den på VHS eller DVD. Valet föll till slut på VHS, eftersom de flesta fortfarande inte hade någon DVD-spelare. Jag tycker inte att det var så länge sedan jag spelade in filmen, men DVD-spelaren hade alltså inte ännu etablerat sig fullt ut. Tiden går.

5. Många har säkert sett Meta Mera – filmerna eller klippen som finns på Youtube, men kan du inte berätta någon händelse som uppstod när ni filmade som vi inte vet om, men borde veta?
Vet inte om det hände något särskilt dråpligt, men jag började ju filma även en tredje Meta Mera film som skulle handla om kastmete. Denna film höll jag på med att samla material till i ca 2 år men fick nästan inga vettiga fiskar alls. Bl a filmade jag kastmete med stora wagglerflöten på typ 40 meters håll och hur man mäskar med slangbella etc. Den gången var fisket ganska okej, men när jag kom hem så visade det sig att skyddet på mikrofonen hade glidit (blåst?) av, och det blåste jättemycket denna dag, så ljudet var komplett odugligt i hela den filmen. En annan gång skulle jag visa hur man kan kastmeta med sitt vanliga spinnspö och vilka nackdelar som det kan ha. Här gick filmandet bra, och ljudet blev bra, men jag fick enbart två mikroskopiska mörtar, så fisket var helt ointressant.
Värst var det väl den gången jag skulle filma sliderfiske. Då körde jag bil i två timmar för att komma till ett bra ställe för sliderfiske, Granödammen i Ryd. Jag packade upp fiskeutrustning och kamerautrustning och när väl allt var klart så hann jag väl filma i 20 minuter och få ett par mindre fiskar, sedan kom världens åskväder in och parkerade sig över dammen. Efter några timmar i skydd i bilen så insåg jag att jag inte skulle hinna fiska mer denna dag och fick köra hem igen utan film. Så där höll det på, och då tänkte jag att filmandet av kastmetefilmen drabbats av någon sorts förbannelse och sedan rann projektet ut i sanden.

6. De flesta av oss som metar har en favoritart, den där som får det att kittla lite extra mycket. Men vilken är din och varför är den din favorit? Berätta även ditt bästa minne kring den arten.
Ännu en mycket svår fråga som jag funderat på några dagar nu. Jag kan inte komma på en speciell favoritart, utan det varierar efter årstiden och efter vad jag fiskar för tillfället. Åker jag ut för att spinnfiska gädda, så är gäddan min favoritart, åker jag ut för att fiska multe, så är multen min favoritart osv. Däremot finns det ett favoritscenario som jag älskar, och det är att meta en sommarkväll när det är vindstilla i närheten av näckrosor, och bubblor från fisk stiger upp mot ytan. Ett sådant scenario innebär ofta sutare, karp eller ruda.

7. Tävlingsmetet är något som följt dig länge och du satsar på att komma med i VM 2019, vad är det som gör tävlingsmetet så speciellt för dig?
De första metetävlingarna jag var med på ordnades av dagstidningar i Malmö år 1981. En i Pildammarna och en i Malmö kanal. Jag och ett par kompisar ställde upp och vi blev fisklösa, precis som större delen av deltagarna. 1982 ordnade fiskeklubben Ljungen i Lomma en metetävling med mäskning, det som då kallades “modernt mete”, och där blev jag 4:a i konkurrens med många äldre och etablerade namn. I mina anteckningar står det att jag hade 74 småfiskar med en sammanlagd vikt av 1675 gram och här fick jag ta emot ett pris för första gången, ett kuvert med 60 kr.

Som tävlingsmetare har jag en stor nackdel, och jag skulle tro att den har hindrat mig från att nå ännu längre än vad jag gjort. Min stora nackdel är att jag tycker ALLT fiske (med spö) är roligt. Hade jag lagt all min fisketid genom åren enbart på att fiska med tävlingsmeterelaterade metoder så hade jag antagligen varit bättre än vad jag är, men samtidigt hade jag kanske tröttnat för länge sedan, det är sånt man aldrig kommer att få reda på. Men jag tycker att tävlingsmetet är vansinnigt roligt och frågan är om jag inte tycker det blir roligare för varje år som går? Samtidigt tycker jag det är otroligt skönt när säsongen är över och jag får tid att fiska annat.
Henrik Sandahl beskriver i Perch fight 2018 – del 5, en “speciell atmosfär” inför den sista dagen i tävlingen. Jag förstår precis vad han menar. Samma sak är det på ett VM eller EM i mete. Under hela träningsveckan inför mästerskapet ökar intensiteten successivt för varje dag och stämningen byggs upp på något sätt. Sedan på lördagsmorgonen när man anländer till arenan och ska fixa det sista med sina beten medan man väntar på att kaptenen kommer med besked om vilken plats man ska sitta på så finns den där, den där speciella känslan som är så speciell och som Henrik beskriver som att det går att “ta på den stämningen”. Att få uppleva den känslan är en av anledningarna till att jag håller på med tävlingsmete.

En annan sak jag älskar med tävlingsfiske är att även mindre fiskar blir värdefulla och kan ge en förhöjd puls. I vanliga fall blir jag inte så upphetsad av en kilosbraxen, men om jag krokar på en sådan på en tävling, så stiger pulsen rejält, framförallt om det är ett EM eller ett VM och det står några hundra personer bakom som tittar. Att få uppleva den känslan igen är väl också en av anledningarna till att jag tävlar.
Annars är det väl känslan av att vinna ibland som driver en. För er som inte testat, så kan jag berätta att det är faktiskt en ganska skön känsla att kunna titulera sig Svensk Mästare. Jag tänker då att det skulle vara en ännu skönare känsla att kunna titulera sig Världsmästare. Och för att kunna det måste man kvala in i det svenska landslaget. Jag tror många tycker att jag ute och reser och anser att vi svenskar inte är tillräckligt bra för att vinna ett VM. Men det anser jag att vi är. Vi behöver lite stolpe in, men det ska kunna gå.

DSC_1379
Spänningen går att ta på. Inför VM 2016 i Plovdiv, Bulgarien. 34 startande nationer. Femfaldige världsmästaren Alan Scotthorne, England sitter 2 platser ifrån mig. Men denna gång slog jag honom. Jag tog en fjärdeplats på sektionen. Sverige slutade på en femteplats totalt i detta VM, Sveriges hittills bästa resultat.

8. Vad är det mest pinsamma som hänt dig under en fiskeresa?
Återigen en svår fråga som jag inte finner något enkelt svar på. Vet inte om det räknas som speciellt pinsamt, men jag tycker det är lite genant ibland på t ex VM och EM. Man åker dit och tycker att man är ganska bra på att meta, man har ju trots allt kvalificerat sig till mästerskapet genom att fiska bättre än de andra svenskarna som försöker kvala. Men så sitter man på mästerskapet och får så mycket spö av de runt om att man helst bara vill gå och gömma sig. Man har inte fattat ett skit av hur man ska mäska och fiska. Och då funderar jag ibland på om grannarna tänker; “Fy fan vad svensken var kass.” Detta händer ju som tur är inte varje mästerskap, men när det händer är det jobbigt. I Sverige är det i regel så att även om du gör lite fel så kommer du att få en och annan fisk ändå, men i många kontinentala vatten kan det vara så att om du gör lite fel så får du ingen fisk alls. Man blir straffad mycket hårdare för de fel man gör.
Nu kom jag på en sak som skulle ha kunnat bli pinsam. På en metetävling i Danmark på 80-talet åkte jag iväg med enbart ett par hundralappar i plånboken och utan bankomatkort. Efter middagen på lördagskvällen återstod enbart några enkronor och då insåg jag att det återstod att betala både beten och boende efter söndagens tävling. Detta tyckte jag skulle bli otroligt pinsamt, att behöva be om pengar för att jag själv totalt glömt bort att ta med några. Som tur var klarade jag mig undan genom att vinna prispengar på tävlingen som precis räckte till kostnaderna.

9. Du har fiskat mycket i Lödde Å, i alla fall förr i tiden och lyckats fånga många fina gäddor, kan du berätta för oss om hur det gick till när du fick din gädda på 18,1 kilo. kan du ta oss tillbaka till den dagen då gäddan tillslut var landad?
Jörgen Larsson hade tagit en 17 kgs gädda i Lödde några dagar tidigare och det kändes som en het period. Vi bestämde att åka ut och testa och jag minns att det var ganska många båtar ute. Det var t ex trångt på “Space” som området under kraftledningarna i Lödde kallas. Det var där Jörgen fått sin gädda så han var ju sugen på att lägga tid där, men där var upptaget. Vi testade lite andra ställen i ån och när vi förflyttade oss mellan två platser så såg vi att en båt lämnade “Space”. Jag tyckte det kändes menlöst att köra dit eftersom det precis legat en båt där och bankat i flera timmar. Dessutom låg det båtar både uppströms och nedströms. Men Jörgen insisterade och vi ankrade upp i den lediga gluggen.
Vi började fiska och jag tror att fisken högg i första eller andra driften. I början kändes den inte så stor, men när den passerade båten utan att jag kunde lyfta den från bottnen så förstod jag att det var en bättre fisk. I alla fall över 10 kg.
Jag fick ingen direkt fiskefrossa eller så och jag tror att Jörgen var mer glad för min skull än vad jag själv hade vett att vara. Jag har ju värdesatt denna fisk mer och mer efter hand som åren tickat på och jag inte varit riktigt i närheten fler gånger, men där och då så var jag mest nöjd över att ha fångat en stor gädda. Att den var VÄLDIGT stor fattade jag inte riktigt då. Jag tror inte att jag fattade hur extremt bra Lödde å var på den tiden överhuvudtaget. Man körde dit och plojade runt lite och så fick man stora fiskar emellanåt. Jag tog bl a två abborrar över 1,8 kg samma dag en gång, och det kändes inte som något märkvärdigt med det. Man blev lite fartblind tror jag. Fast jag uppskattade varje fisk jag fick där och det var lika spännande varje gång flötet dök.

Jag vet att jag under den här tiden retade mig otroligt mycket på folk som kom dit och när man frågade dem om de hade fångat något så svarade de “Bara en nia”. Vadå bara en nia? En niokilos gädda är ju hur fin som helst. Och visste man då om att personen i fråga aldrig fångat någon gädda över tio kg ens så blev jag ännu mer förbannad. Hur kan man föraktfullt säga “Bara en nia” när det är det största man fångat. Idioter!
Efter några år blev det så störigt mycket folk där, och folk började bli missunnsamma och egoistiska och man ljög för vänner osv så jag toktröttnade och slutade mer eller mindre fiska där. Dessutom har jag upptäckt att min drivkraft inte har så mycket att göra med att fånga en gigantisk fisk av en viss art, utan mer om att komma underfund med hur ett vatten fungerar, eller ännu hellre, att hitta ett nytt outforskat vatten. Och i Lödde känner jag att jag kommit så långt att det handlar egentligen bara om att lägga tiden där så kommer tiokilosgäddorna förr eller senare. Samma sak i Rögle dammar, jag vet i stort sett vad jag ska göra för att få en stor braxen eller abborre där, men för mig är det inte så intressant att jag är villig på att lägga massor med tid där för att till sist få en tvåkilosabborre eller sexkilosbraxen. Jag tycker det är kul att fiska där ibland, och jag tar gärna en stor fisk om jag kan, men det är inte det som driver mig. Då är det roligare att testa att fiska efter en helt ny art, eller i ett helt nytt vatten för att se vad som finns.

image4
Det skadar inte att se glad ut när man fått en fin fisk. Även om det inte var ett jättemonster. Denna gädda vägde 11,6 kg.

10. Vilken är den största fisken du tappat vid någon av dina fiskeresor? (Störst som störst exemplar för en specifik art)
Några dagar efter att jag fått min 18-kilosgädda i Lödde var jag på plats igen. Medan jag metade gädda testade jag att jigga abborre en stund och då klapp en fet gädda min jigg. Denna dag hade jag videokamera med mig ut (inte så vanligt med videokameror 1991) och efter att ha drillat fisken i ca 5-6 minuter kom Honken och Ladde från Rutilus fram till min båt. Honken tog videokameran och Ladde hoppade över i min båt och vi körde efter fisken. Fighten blev lång och utdragen och där är ca 30 minuter videofilm där bl a makarna Franck (som fångade flera stora gäddor i Lödde) ligger och kör rundor runt min båt medan de bevittnar kampen. Därefter försvann vi runt kröken på ån, och jag hade på fisken i ytterligare kanske 5 minuter och sedan bara släppte den. Jag hade ju alldeles för klent spö för att kunna sätta riktig press på fisken, men stor var den. Jag hade ju fått gäddor på jigg tidigare och jag skulle bli förvånad om denna var under 15 kg, men det kommer jag aldrig att få reda på. Men det stör mig att jag aldrig fick se fisken.
Förresten så är planerna att publicera dessa hemmainspelade fiskefilmer på min Youtubekanal under året. Det tar lite tid att redigera bara, men gå gärna in och prenumerera på kanalen om ni är intresserade av att se hur det kunde se ut i Lödde 1991. Metameraangling heter kanalen, och filmerna kommer så fort de är klara.

11. Vilken fångst genom tiderna i Sverige skulle du velat ha bevittnat, och varför
Antingen något av de gäddrekord som senare blivit diskvalificerade som rekord, bara för att få se vad som verkligen hände. Annars skulle jag gärna bevittnat det svenska ålrekordet. Ålen har alltid fascinerat mig, och jag har fångat ett par ålar över 2 kg, men det skulle ha varit kul att se fighten och storleken av en ål på närmare fyra kg, eller vad nu rekordet är.

12. Tycker du att dessa så kallade supervatten som ofta innehåller långt större fiskar av specifik art än resten av landet är en tillgång, eller en förbannelse?
Jag vet inte riktigt vad ni tänker på här? Gissningsvis Rögle och Antorp, och kanske Lödde? Det har jag inget problem med. Och det verkar inte som att andra har problem med det heller eftersom folk fortsätter fiska där. Däremot så tilltalar det inte mig så mycket att lägga mycket av min fisketid i så pass små välutforskade vatten. Visst kan jag tänka mig att vara några gånger i Rögle och jag har såklart inget emot att få en stor braxen eller abborre, men jag skulle uppskatta en stor fisk mycket mer om jag tog den i ett vatten som inte levererat stor fisk tidigare. Jag kan tycka att det är lite komiskt ibland när folk lägger upp bilder på sina stora fiskar från Rögle och så kommenterar kompisar det med; “Bra jobbat!”. Vadå, bra jobbat? De flesta som fiskar i Rögle jobbar väl inte särskilt hårt. Man skickar ut sina beten och sedan sitter man och väntar. Skriv “Grattis”, eller vad som helst, men inte “Bra jobbat!” En som däremot lagt ned mycket tid på att leta efter ett nytt vatten, rekognosera, och sedan lyckas efter att ha provfiskat där under en tid förtjänar att få höra “Bra jobbat!”
Men vi som fiskar har helt olika anledningar till att hålla på. Jag vet folk som tycker att jag är knäpp i huvudet för att jag åker runt och tävlar i mete. Tävlingar som ibland vinns på 6-7 hekto småfisk, så det som känns meningsfullt för den ene kan kännas totalt meningslöst för den andre.

DSC_1258
Tävlingsmetet har gett mig många nya vänner. Här är t ex Lasse Bodén från Stockholm som jag lärt känna genom tävlandet, på en rödingfisketur i Vättern

Vi tackar Mårten för svaren!
Glöm inte heller att kolla in hans Youtubekanal.
Det finns även en Facebooksida som ni inte får missa! 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s