12-Snabba Frågor till: Pontus Wallin

Pontus Wallin är det nog många som känner igen, han har rest jorden runt efter stora fiskar, gjort film, galna karpsatsningar och fångat många fina fiskar genom åren! Men vad hände egentligen i Kroatien… Och vilken är Pontus favorit, den där arten som kittlar lite extra? Ja det och mycket mer får ni reda på i hans 12 Snabba Svar! 

34070928_10155175256621266_8435340783233531904_n

1. Vilken av dina “bästa” metfiskar var svårast att fånga?
Hmm, svårt och säga tycker ibland inte alltid fångandet som är det svåra utan istället att man måste lägga så mycket tid och ha uthållighet. De svåraste är ju de man inte fångat 😉 När jag kikfiskat, fiskar på fisk jag ser eller fiskar på fisk som vakar då
tycker jag att man verkligen pratar om att de är svårfångade. Karpar som äter alla brödbitar utan just din, Golden Mahseer i indiens kristallklara vatten som verkar kunna se minsta felaktighet i ett bete trots metervis med tunn flurocarbon eller höra fotsteg
mil ifrån. Så många gånger är det kanske inte den största fisken alltid som är den “bästa” i den situationen utan kanske den sköna känslan man får när man väl krokar och landar en fisk. Men sen kan man ju lägga till hur svåra de är att få upp rent fajt mässigt
och då vinner GT`n när man väl krokat den så är det en berg och dalbana mellan hopp och förtvivlan. Håller grejerna, rätar den kroken, orkar jag innan mjölksyran tar över. Lättnaden över att se den vid båtkanten är obeskrivlig. Så Jag får nog svara GT 🙂

2. Vem är/var din förebild inom det svenska metet/sportfisket?
För mej har alltid Jens Bursell varit en förebild även om han är Dansk 😉
Men Svenska förebilder som imponerar på mig är alla de som gett sig i kast med till synes omöjliga projekt. Framförallt karpfiskesatsningar i stora vatten med få karpar, sånt som också lockar mig själv. Men jag vill inte heller glömma alla som dedikerar sig till den omöjliga jakten på en trekilos ål.

3. Det Svenska metet är ju tyvärr en väldigt liten del av det Svenska sportfisket. Men är det något speciellt som skulle kunna lyfta metet lite och göra det mer synligt för gemene sportfiskare? Eller är det något som saknas som gör att metet kommer fortsätta vara en liten del av Sportfisket?
Egentligen är det konstigt att metet inte är populärare eftersom det är tillgängligare än till tex spinnfiske efter gädda. Metet kräver ju oftast mindre prylar, (beror på vilken nivå man lägger det på 😉 ) ingen båt och det finns oftast fler vatten i ens närhet
där man kan lyckas dra stora fiskar för sin art. Jag tror inte att mete som metod saknar något gentemot andra sportfiskemetoder som gör den mindre spännande, eller mindre varierande. Utan jag tror precis som i frågan att det det handlar om är att synliggöra
det mer. Det handlar inte bara om sociala medier utan även från sportfiskarna och andra aktörer och magasin. Det är en helhetsbild där även om tex marknaden för mete är liten i Sverige så bidrar det ju inte det till att det blir fler metare genom att metet
får så litet utrymme hos våra leverantörer tex. men samtidigt kan det ju vara svårt att motivera varför man ska ha prylar på lager som få köper… Komplex fråga helt enkelt.

4. Drömmar har vi alla och oftast många, men vad är din dröm inom metet/fisket i Sverige? Är det att fånga en specifik art över en viss vikt? Besöka ett visst vatten? Annat?
Mina drömmar inom metet är alla dessa svåra karpprojekt. Under den tiden jag var tillbaka i Stockholm efter universitet metade jag mycket karp i sjöar som jag fått tips om där det var gamla utsättningar eller där det fångats karp för längesen. Jag fick inget men det var grymt roligt och spännande. Känns kanske lite som man är en självplågare men jag dras till utmaningen och projekten och även om det var ett tag sen jag fiskade karp så har jag aldrig slutat fundera och planera på projekt 🙂

5. Du har rest och fiskat mycket utomlands, kan du berätta något riktigt speciellt som hänt dig, en sådan där händelse som etsat sig fast hos dig?
Ha,ha, ja det är mycket som hänt på resorna och det man kanske kommer ihåg mest är nog allt annat än fisket 🙂
Har för mig att det var runt 2000. Jag och Love Von Friedrichs hade bestämt oss för att åka på en karpfiskeresa och då ville vi inte åka till något franskt vatten utan sökte oss till lite mer äventyr och och en budget som passade en fattig student. Vi extraknäckte lite på Sporting i Karlstad och hade där kommit i kontakt med en man från Kroatien som fiskade mycket. Vi spanade lite i kroatiska fisketidningar och kom tillsammans fram till att en sjö som låg vid Koprivnica skulle bli en utmärkt startpunkt. Skrev ner namnet på sjön på en papperslapp, tänkte att vi löser transport dit bara vi tar oss till Zagreb. Sen var det bara att boka resa.
Billigast var det att åka buss ner och enklast om man ville ha med sig varsin spötub, stor rygga och en gemensam hockeytrunk fylld med boilies. 36 timmar senare var vi på plats i Zagreb. Att allt löser sig har varit något som blivit tydligt med resorna under åren sen vad det innebär är en annan sak. Den här gången träffade vi en kvinna på bussen som också var på väg åt vårt håll. Med hennes hjälp kom vi på ett tåg mot vårt första stopp. Med den nätta packningen var det sen en enkel match att gå till de sista kilometrarna till sjön… only five minutes som vägbeskrivningen löd.
Sen började det regna och kallt var det, tydligen hade fisken här gått i dvala. I vatten som skulle leverera massor med småkarp enligt de lokala fiskarna fick vi inte ett napp.
I regnoväder simmade vi ut beten, vi upptäckte att som oftast gick det bara att köpa limpor med cigg istället för lösa paket, att för många färska fikon gör att det kliar och svider runt munnen, (bara en av bieffekterna), vi tog första bästa buss för att slippa lite jobbig stämning på busstationen, satt på en bar tills de stängde för att sedan sova lite på en pir. Allt för att spara på boendet när bussen ändå gick så tidigt, fiskade lite till utan napp. När vi i alla fall ville äta karp så fanns det inte ens på restaurangen.
Leta telefonkiosker för att ringa hem…
I 14 dagar höll den här cirkusen igång medan vi turnerade runt i Kroatien och Bosnien med lokalbussar, i bland planlöst, i bland med tydligare mål, allt medans vi åt mängder av cevapcici och drack massor öl. Men alla sagor har sitt slut och tillslut var våra
boilies slut och det var också dags att ta bussen hem igen. Kroatien och Bosnien är två fantastiska länder med massa härliga människor som bäddar för roliga möten och ett fantastiskt landskap gör det inte sämre att driva runt där. Skulle kunna göra en hel
bok om alla detaljer känner jag, men det få räcka så här 😉

bosnien1

6. De flesta av oss som metar har en favoritart, den där som får det att kittla lite extra mycket. Men vilken är din och varför är den din favorit? Berätta även ditt bästa minne kring den arten.
Kan nog inte säga att det är en tyvärr utan två och det är Gädda och Karp utan rangordning. Båda är väldigt olika på sitt sätt givetvis, men det finns saker som de har gemensamt också. I jakten på de större fiskarna så blir det lätt projekt där förväntningen
kanske inte är att det kommer hugga direkt eller massa, det är en utmaning som kräver uthållighet att man lägger tid, prövar sig fram osv. Det sköna med projekt är också att man kan gå och tänka på dem hela tiden även när man inte fiskar 🙂
Med karpen är det ju också så att den har en aura, mystik, runt sig. Något som jag tycker flera brittiska karpfiskare förmedlar bra i sina böcker som Kevin Maddocks, Rod Hutchinson och inte minst Terry Hearn som med sina böcker gör att man bara vill ge upp allt och leva under ett brolly.
Gäddan har ju också sin plats i det mytiska med alla historier om jättegäddor och det är väl också storleken som lockar mig sen att spinnfisket bjuder på ett extra adrenalinpåslag gör ju inte sämre, men alla metoder har sin tjusning tycker jag
i jakten på de gröna. Ismetet har jag dock tröttnat helt på.
Sen är ju det speciellt att ha en stor gädda i andra ända och likaså har man väl känt av kraften hos en karp finns det ingen återvändo. Har inget sånt där speciellt minne kring en speciell fisk men alla de gånger jag fiskat karp från båt under blåsiga höstnätter. Vinden viner i linorna och vattnet slår mot båtsidan, många gånger öser regnet ner och vinden river i pressningen. När det väl tjuter i larmet är det knappt man hör det, chockartat släpper man taget om presenningen för att ta tag i spöt och just då inse att det inte var inbillning utan att det är en ursinnig karp som står och stångar där ute i rusket. Med vinden vinande i öronen och regnet piskande i ansiktet står man på toften och drillar mot en dov ljuskägla från pannlampan. Försöker hitta linan och fokusera på vart den når vattenytan men allt rör sig och det är svårt att se linan. Tillslut kommer linan inom synhåll och karpen i andra änden strävar nedåt på rak lina och virvlarna i ytan avslöjar att det finns krafter kvar. Sakta kommer den uppåt och man anar den först svagt i ljuset, storleken omöjlig att gissa, det blir nervöst, inför den kritiska håvningen.
Men tillslut ligger den i håven, man andas ut och man känner sig levande och närvarande i nuet.

7. Som sagt du har rest till alla världens hörn och lite till i jakten på stora fiskar, vad är det som driver dig till att göra alla dessa resor? Är det enbart fisket, eller är det bara en liten del i det hela? Och du har ju även filmat några av dina resor, är det ett stort intresse du har eller något som bara har blivit av?
Resandet i sig bygger mycket på en slags lust efter äventyr och lite knas. Det är skönt när allt inte blir som man tänkt sig men ändå löser sig. Det leder dig kanske in på nya vägar, ledtrådar till nya vatten och massa kul möten med folk. Sen är fisket en del av resandet där det kanske inte är det viktigaste att fånga den största fisken men ett mål/projekt att bygga upp resan kring. Sen är det ju givetvis så att det finns en stor dragningskraft i alla dessa stora fiskar som gömmer sig under ytan i fjärran länder.
Film har varit ett stort intresse sedan länge och just nu jobbar jag som gymnasielärare och utbildar ungdomar i film och foto bland annat. Men det har blivit lite mindre av fiskefilm, kanske mest för att jag varit sugen på att fiska själv. Men jag börjar bli riktigt
sugen på att göra lite fiskefilm igen, kanske borde jag göra en uppföljare på arapaima gigas 🙂

bosnien

8. Vad är det mest pinsamma som hänt dig under en fiskeresa?
Ingen aning faktiskt, inte mycket att ångra!

9. Hur mycket metar du i Sverige och vilka arter? Kan man till exempel hitta dig i en liten vass efter en ruda? Eller är det enbart predatorer som gäller och i så fall varför?
Det har definitivt blivit mindre fiske och seriösa satsningar sen jag fick barn för två år sedan och köpte hus i samma veva. Men det är definitivt inte bara predatorer som gäller även om det kanske mest blir gädda när antalet fiskepass blir mindre. Det blir också ett par pass med flötmete efter sutare.

10. Vilken är den största fisken du tappat vid någon av dina fiskeresor? (Störst som störst exemplar för en specifik art)
Den största fisk jag tappat var den arapaima jag krokade på vår andra resa till Ecuador. Jag fick in den till kanoten, fetare än ett oljefat och lika lång som kanoten. Den var så overkligt stor att jag och Love bara skrattade…
Men knappast efter den lossnat, det blev en kompakt tystnad och en tomhet i bröstet
som än idag gör sig påmind.

11.  Vilken fångst genom tiderna i Sverige skulle du velat ha bevittnat, och varför?Fehmi Varlis 26 kilos gädda, även om vikten är osäker, fångad i mitten av 80-talet. Stor gädda, haspel, skeddrag och så har en riktigt grym mustasch!

12. Tycker du att dessa så kallade supervatten som ofta innehåller långt större fiskar av specifik art än resten av landet är en tillgång, eller en förbannelse?
Har inget emot syndikat eller supervatten men kan förstå att det kan vara frustrerande för en del som jagar stora exemplar av en art och så kan de tyckas som det bara är att håva upp dem för en del som har tillgång till “supervatten” medan man själv får nöta i förbannelse.
Men själv så kan jag tycka att syndikat/supervatten kan vara ett sätt att bevara ett bra fiske genom att reglera fisketrycket som man gör om det är ett slutet vatten, precis som det är i alla vatten med begränsningar i antal kort eller med stängda säsonger.

GT

Vi tackar Pontus för svaren!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s