12-Snabba Frågor till: Jon Sköld

Jon sköld är en riktigt duktig metare och han förknippas nog mest med karpfisket då han är ordförande för Svenska Karp Klubben. Han har fångat många fina karpar och har en magisk förmåga att lyckas med sina satsningar! Han har även skrivit artiklar till Engelska Subsurface och Sportfiskarna. Dessutom är en han en riktigt duktig fotograf som bilderna visar i han svar!
Men frågan är vad han gjorde vid Klarälven i yngre år och vilken är hans sämsta egenskap… Ja det och mycket mer får ni reda på när ni läser Jons 12 Snabba Svar! 

SSJ2-13

1. Vilken av dina “bästa” fiskar var svårast att fånga?
Det är svårt att jämföra bra fiskar efter en given svårighetsgrad, varje fångst är ju relativ i förhållande till hur man personligen värderar den. Men jag kan ju känna att en målfisk jag tvingats fiska länge och envist för att till slut få på kroken har varit svårast att ta rent psykologiskt, speciellt eftersom luften gärna går ur en när den till slut ligger där i håven, det är en svår prövning det med. Jag håller mitt PB på Id från Klarälven väldigt varmt om hjärtat då det var väldigt många cykelturer med prylarna, många blanka timmar på trögfiskade sträckor som till slut gav utdelning. Och det var den där magiska tiden i sena tonåren när man verkligen började gå in i sina projekt med full energi.

2. Vem är/var din förebild inom det svenska metet/sportfisket?
Som ung grabb såg man ju i princip upp till alla som metade och förekom i fiskepressen. Arne Bromans böcker var en väldig inspiration som barn. När jag läste första artikeln om Karp med Rikard Bengtsson runt -95 tändes en gnista. Därefter har killar som Fredrik Palm, Henrik Ragnarsson, Emil ”Mille” Hjertberg och Micke Sandström alltid inspirerat väldigt med sina fisken. Ricki Blomquist som jag tog upp mitt eget karpfiske med var nog den främsta inspiratören jag fick följa på nära håll från början, vi tröttnar aldrig på att prata karp ihop!

3. Vilken är din bästa egenskap som sportfiskare och motivera varför? Nämn även din sämsta egenskap som sportfiskare och motivera varför? Berätta även något tillfälle då du fiskat och den dåliga egenskapen har visat sig ordentligt.
Jag tror min bästa egenskap är passionen för det jag gör, oavsett om det är karpfiske eller annat jag intresserat mig för ger den mig förmågan att engagera mig helt och hållet och göra saker ordentligt helt från att lägga upp en plan till att sätta av tid och genomföra den. Utan passionen finns det ingen poäng i mina ögon och då blir resultatet sämre. Att passionen är mete och mer specifikt karpfiske har därmed också betytt att jag inte anser mig vara speciellt bra på så många andra former av sportfiske, intresset räcker inte till.

När det gäller min sämsta egenskap är det framförallt att jag kan vara disträ emellanåt och därmed finner mig själv i situationer där utrustning eller delar av den saknas. När man åkt 45 mil enkel väg för några nätters fiske och inte har med sig pump till båten, åror eller kanske boiliehinkarna står kvar hemma på uppfarten så är det ganska nära till gråten…

4. Drömmar har vi ju alla och oftast många, men vad är din dröm inom metet/fisket i Sverige? Motivera är det att fånga en specifik art över en viss vikt? Besöka ett visst vatten? Annat?
Att drömma är en viktig del av att hålla på med något över lång tid och helhjärtat. Mycket av tiden är ju ofta transportsträcka och små pusselbitar man lägger för att emellanåt få en kvalitativ förändring och man lyckas fånga en specifik fisk eller så. Då finns drömmarna där hela tiden och påminner om varför man fortsätter och fortsätter även när det blåser snålt. Särskilt under vaken icke-fisketid är ju drömmarna något av det som kan hålla en gående och få motivationen att inte tryta. Drömmen för mig är alltid att lyckas med nästa uppsatta mål eller projekt jag sätter framför mig, sedan har jag länge haft en dröm om att metet och speciellt karpfisket blir mer tillgängligt och etablerat. Inte nödvändigtvis att det blir så otroligt många fler karpfiskare än i dag, men att man kan fiska karp i fler varierade miljöer runt om i landet och att det finns en allmän acceptans för arten och fisket vi bedriver istället för den snäva syn på karpen som invasiv eller skadlig, det finns extremt lite exempel i Skandinavien på att det skulle vara tillfälle, då finns det andra typer av ingrepp på miljön man gjort historiskt för att bereda väg för annan fisk som varit mer förkastlig.

heads_up01

5. Karpfisket är såklart ett stort intresse för dig, men hur mycket metar du efter andra arter? och i så fall vilka arter? Kan man till exempel hitta dig i en liten vass efter en ruda? Eller är det enbart karp som gäller och i så fall varför?
Mitt fiskeintresse startade ju som så många andras med ordinärt maskmete på en brygga efter vad som behagade nappa, fortsatte med spinnfiske efter abborre och gädda och därefter vidgades ytterligare vyerna när man kom i kontakt med andra arter och metoder genom fiskepressen och i de söndertummade böckerna från de lokala biblioteken där man växte upp. Flötmete och bottenmete efter Sutare, Brax, Id och andra arter utöver mete efter predatorer var alltid högintressant, innan karpfisket stal all tid och medvetenhet. Karpen har ingen motsvarighet bland övriga fiskar, den är så fullständig så det är omöjligt att inte gå ned sig och uppslukas totalt.
Men jag har ännu kvar uppskattning för andra arter och även om det blir långt mellan några seriösa försök så håller jag både Abborre, Sutare och Ruda varmt om hjärtat och det är rätt befriande ibland att se fiskevattnet med andra ögon på ett annat sätt för omväxling. Det är klyschigt, men flötmete en stilla morgon med bubblor som rör sig runt mäskplatsen är balsam för själen. Jag har börjat utveckla en förkärlek för ismeteturerna senaste åren med, isen förhindrar ju karpfiske här uppe under 5-6 månader som värst så det blir ett substitut som erbjuder naturupplevelser. Det är kul också för att man kan åka runt på i princip vilket vatten som helst och upptäcka något nytt samt se andra vyer.

6. Du är ju ordförande för Svenska karpklubben men hur kommer det sig att du blev det och varför tycker du att man ska bli medlem i klubben om man är ny inom karpfisket?
Jag är uppvuxen med en föreningsanda runt mig och har lärt mig styrkan med att vara en del av ett kollektiv i intressefrågor. Jag engagerade mig och bildade supporterföreningar som ung och var medlem i Toby Club med mera som barn. När jag gjorde slag i saken och började fiska karp för 13-14 år sedan, efter ytterligare många års nyfiket sneglande på avstånd, var det naturligt för mig att söka upp likasinnade för att finna information och utbyta erfarenheter. Flera av de som inspirerade var själva medlemmar och hade styrelseposter. Jag förstod tidigt hur litet karpfisket egentligen är, hur viktigt pionjärarbetet faktiskt varit och fortsatt är för att det skall existera ett givande karpfiske också i framtiden. Det gjorde att jag kände en stor tacksamhet åt de som engagerat sig innan mig och jag ville ge något tillbaka både för oss som fiskar nu och de som kommer upptäcka detta underbara fiske i framtiden. Jag var medlem i några år och åkte alltid på årsmötena när jag kunde för att se hur arbetet fortgick och vad som diskuterades. Inför 2014 fick jag förfrågan från dåvarande ordförande och gode vännen Henrik Ragnarsson om jag kunde tänka mig att acceptera en nominering för ordförandeposten. Jag blev såklart lite överraskad då jag inte haft någon annan styrelsepost i klubben dessförinnan, men efter en del diskussioner och funderingar kring upplägget valde jag att acceptera nomineringen och årsmötet valde in mig på nästkommande årsmöte. Det har varit 4 spännande och lärorika år så långt, men jag har verkligen begripit betydelsen och meningen med föreningen. SKK har kunnat agera i en rad frågor som berört framförallt olika fiskevatten runt om i landet och kunna fungera som en lobbyorganisation gentemot myndigheter, andra fiskeföreningar, vattenägare och framförallt agerat praktiskt och bidragit till att friska och fina karpar fått nya hem runt om i Sverige. För mig framstår just det som den absolut största grunden till att lösa medlemskap, att genom sin egen organisering bidra till att skapa nya spännande karpvatten samt komplettera och förbättra existerande populära vatten. Det finns såklart massa andra mervärden såsom att bli en del av en plattform, utbyta erfarenheter, socialt utbyte, kanske tävla eller läsa en tidning etc. Men utan ett varierat och mångsidigt karpfiske finns det i grund och botten inte något underlag för en levande förening på sikt. Blev ett långt utlägg detta, men det är ju för en god sak!

JENNA_15300

7. Du bor ju i Norge och metar väl en del karp där om vi förstått det rätt, men hur skiljer sig möjligheten till karpfiske där om du jämför med Sverige? Och förutom vatten är det något mer som skiljer sig markant mot det Svenska karpfisket?
Ja det stämmer, jag flyttade hit för snart 9 år sedan och man kan lugnt säga att det finns avgörande skillnader på karpfiskefronten. Framförallt skiljer sig tyvärr berörda myndigheters syn mycket åt när det gäller arten. I Sverige har vi förmånen att kunna ansöka om ett utsättningstillstånd hos Länsstyrelsen samt åka och hämta första klassens sättfiskar hos Aneboda. I Norge finns ingen sådan ordning, det är enormt mycket glesare mellan karpvattnen här och då är det ändå extremt glest mellan vattnen också i Sverige tyvärr. Det är en väldigt scen av aktiva karpfiskare i Norge, kanske ett 50-tal personer som fiskar karp någon gång per år, flera av dessa reser primärt utomlands på kontinenten när de fiskar karp. Storleksmässigt kan Norge inte mäta sig med Sverige men det finns vatten med gamla utsättningar från 70- och 80-talet som senare fått komplement här och var. Norge har en otroligt vacker stam av primärt fjällkarp, populärt benämnda som ”Sirap” på grund av dess guldbruna färgton, att de växer relativt långsamt samt att de emellanåt upplevs som extremt besynnerliga i sitt uppförande jämfört med andra mer ivriga varianter av spegelkarp. Det har ändå blivit en del riktigt fina exemplar av dessa fiskar här och var och de är en fröjd för ögat när de når vuxen storlek i rätt habitat. Jag har inte lagt enormt mycket tid på att fiska i Norge hittills utan mycket av mitt fiske har inneburit långa turer hem till Sverige för att fiska de vatten och fiskar jag haft mest sug efter. Men ju mer rotad man blir här är det såklart ofrånkomligt att man börjar spana mer efter intressanta projekt så det skall bli kul å se vad framtiden kan bringa.

8. Vad är det mest pinsamma som hänt dig under en fiskeresa?
Det är nog svårt att plocka något enskilt som står ut extra mycket, man hade väl några mindre genomtänkta episoder i sina unga år och det tål att upprepas att jag inte anser att fiske och alkohol bör ha någon större samverkan, var sak har sin tid helt enkelt. Det mest snöpliga jag minns var dock på en eskapad i förbindelse med mina satsningar på stor Id i Klarälven. Jag hade cyklat iväg med två 10 litershinkar till bredden fyllda med hönsfoder för att mäska en liten sträcka som låg intill en cykelbana och övergång vid bilvägen. Cykeln var väl inte av bästa kvalitet och ålderstigen, så när jag skulle svänga ned i grässlänten insåg jag att jag kanske hade något högre hastighet samt tyngre last än jag nog inbillat mig. Jag fick möte samtidigt förstås och ett äldre par med fungerande bromsar på sina cyklar kom lagom för att se mig ålandes i gräset med cykeln och vad som liknade 12-15 kg koskit utspritt över mig… Det var inte mitt stoltaste ögonblick som Idjägare i urban miljö.

9. Om du skulle få möjligheten att meta varsomhelst i världen i en vecka MEN du får enbart fiska efter en art den veckan. Vart skulle du åka och vilken art skulle det bli och varför?
En sådan once in a lifetime grej hade vart kul att pröva på. Det vore för ensidigt att säga att jag skulle fiska karp i en vecka även om jag gärna gör det, men jag har inget sug efter annat än våra inhemska karpar och de kan jag fiska efter inom ramen för mitt ordinära fiskeår, så jag hade nog begett mig långt bort för att testa något radikalt annorlunda istället. Har alltid fascinerats av Arapaiman sedan jag var barn, samt efter att som ung grabb ha spanat in den legendariska svenskproducerade filmen ”Combatantes en la Selva” med flera av de största specimenprofilerna framför och bakom kameran… Det hade varit otroligt häftigt att meta efter vild Arapaima någonstans i Sydamerika med goda vänner, det hade slagit riktigt högt.

10. Du har ju skrivit artiklar till bland annat Sportfiskarna men även i de Engelska böckerna Subsurface. Hur kommer det sig att du började skriva för den engelska fiskepressen? Och har skrivandet alltid intresserat dig?
Från början var det egentligen mitt foto som väckte intresse från England, jag har alltid varit inspirerad av de karpfiskare i England och på kontinenten som utöver klockren mindset på själva fisket och naturupplevelsen även la energi på bra foto som skapar en verklig och genuin känsla. Jag började fota mer och mer under gymnasiet och när jag till slut fick råd å skaffa egen kamera utvecklades intresset mer och mer i kombination med fisket. Men jag tröttnade väldigt fort på den reklambaserade och kraftigt saturerade fiskepressen med vidvinkel och överdrivet frontade fiskar och vände mig efter annan litteratur och annat bildspråk. I England är scenen så otroligt mycket större så det var ingen överraskning att det till slut dök upp publikationer som gav ett alternativ till reklameländet. Jag fick kontakt med Gaz Fareham för flera år sedan när han var i startgroparna med Subsurface Journal och gillade verkligen projektet. Han var eld och lågor över många av fiskarna och bilderna jag visade och undrade om han fick lov å använda några bilder, men ganska snart ville han utöka mitt bidrag och undrade om jag inte hade lust att skriva också. Jag skrev en del journalistiskt material, krönikor och liknande i fotbollssammanhang i sena tonåren så jag fick helt enkelt blåsa liv i den gamla gnistan på nytt. Vi bollade lite och det föll väl ut, vips hade jag flera uppslag med text och bilder, inklusive omslagsfotot på andra journalen som gavs ut. Det var kul att utmana sig själv lite och givetvis att få erkännande och uppskattning från likasinnade för det man brinner för. Jag ställde upp och bidrog på nytt när sista delen i trilogin gavs ut året efter och har därefter bidragit med material till diverse inslag i Carpology etc. Jag har länge haft intresse för foto och film, framförallt i mer konstnärlig tappning. Naturfoto är inte så kul om man bara skjuter på objekten rakt fram hela tiden, man måste försöka finna de där perspektiven och detaljerna som gör det hela mer spännande. Men sådant kommer inte alltid av sig själv och ibland kan det gå flera månader utan att jag tar upp kameran ur väskan annat än vid fångstfoton. När inspirationen är på topp blir det tvärtom kanske så att man fiskar sämre för att man flänger runt med kameran stup i kvarten istället för att hålla koll på vattnet.

11. Vilken fångst genom tiderna i Sverige skulle du velat ha bevittnat, och varför
Jag vet inte helt om det går att välja, jag är otroligt tacksam över att jag fick den äran att bevittna fångsten av den största dokumenterade svenska karpen från ett publikt vatten i fjol då min gode vän Adam landade en spegel på 24,4 kilo i Stockholmstrakten. Det var magiskt och kändes mer osannolikt än ett lottovinst på sätt och vis. Det är den svenska karpfångst jag håller odiskutabelt högst på listan i modern tid men det har fångats så otroligt många häftiga fiskar genom åren i Sverige, jag tror jag måste rota i barndomsminnena och välja något med otroligt mycket nostalgi. Fen fisk jag haft på hjärnan helt från den tiden på 90-talet när man bläddrade i tidningarna sida upp och ner och lusläste om allt man kom över av storfångster. Det är ju ingen metefisk, men rekordabborren på 3150 från Hällers myr som pimplades upp i mitten av 80-talet året innan jag föddes hade varit något alldeles speciellt å få bevittna, tänk å se den fisken glida in under hålet på tunn lina!

12. Tycker du att dessa så kallade supervatten som ofta innehåller långt större fiskar av specifik art än resten av landet är en tillgång, eller en förbannelse?
Det är ju ganska subjektivt vad man menar med supervatten och vart man drar gränsen och kriterierna för dessa. Exempelvis har jag fiskat ett par turer efter vårabborre i Hossmoån utanför Kalmar, det kändes ju onekligen som ett riktigt supervatten då vi prickade rätt och kom i kontakt med mängder av stor abborre under några dagar, minnen för livet och något som knappast hade varit möjligt att uppnå i mina hemtrakter i den omfattningen. Man blev tyvärr lite fartblind av det och det skriver om fiskekartan en del. Jag skulle fortfarande värdesätta en 2 kilos på hemmaplan långt högre såklart. Men det är ändå naturliga vatten och inhemsk fisk som reproducerat sig och vuxit sig stora. Jag tycker vatten som Antorpa, Lödde Å, Dalälven, Läckeby, Flian och så vidare alla är vatten som när de producerat riktigt stor fisk tillfört kapitel i specimensverige och utgör en del av sportfiskehistorien i vårt land, utan dessa fångster hade det varit mindre färgglatt tror jag. Många av dessa är ju öppna vattensystem dessutom där fisken kan röra på sig. Jag tror frågan om så kallade supervatten främst engagerar de som är förtjusta att tävla inom sitt fiske och den kategorin tillhör inte jag. Men jag har full förståelse för att det råder meningsskiljaktigheter om man sätter av oerhört många dagar per år för att tävla i svenskan etc. och upplever att närhet till somliga så kallade supervatten fäller avgörande gång på gång. Men jag tror kanske att vad somliga skulle kalla för supervatten inte alls är det i min bok, utan att kriterierna helt enkelt skiljer sig åt för folk beroende på vad man jagar.

SSJ2-18

Vi tackar Jon för svaren!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s